Bön är inte något som bara sker vid ensta­ka till­fäl­len, för att vi sedan ska leva som om vi kla­rar oss själ­va. Nej, vi upp­munt­ras att ha ett stän­digt pågåen­de sam­tal med Gud.

Att välja det viktigaste 

Pre­cis innan den­na hän­del­se var Jesus hem­ma hos Mar­ta och Maria. När Jesus kom på besök var Mar­ta upp­ta­gen med alla för­be­re­del­ser och blev arg på sin sys­ter Maria som istäl­let ”sat­te sig vid Her­rens föt­ter och lyss­na­de till hans ord” (Luk 10:39). Hon tog sig helt enkelt tid till bibel­läs­ning och bön, tid att nju­ta av gemen­ska­pen med Jesus Kristus. Det som Jesus för­kla­rar för Mar­ta är den vik­ti­gas­te delen, något vi ald­rig får pri­o­ri­te­ra bort i våra upp­tag­na liv (Luk 10:42). Tid för gemen­skap med Jesus kom­mer ald­rig bara att kom­ma till oss av sig självt, utan vi behö­ver väl­ja att pri­o­ri­te­ra den dag­li­gen. Likt Dani­el, som bad tre gång­er om dagen även när det var för­bju­det (Dan 6:10). Men inte uti­från plikt eller tvång, utan av läng­tan efter att lära kän­na Jesus ännu mer, att bli ännu mer gri­pen av honom som redan gri­pit oss (Fil 3:12–14), att bli ännu mer för­äls­kad i honom som först äls­kat oss med över­flö­dan­de kär­lek (1 Joh 4:19).

Ett ständigt samtal

Vi behö­ver allt­så avsät­ta tid för att lära kän­na Jesus än mer genom bön och bibel­läs­ning. Men redan i den inle­dan­de ver­sen ser vi att vi ock­så upp­ma­nas att be utan uppe­håll – att leva i stän­dig bön. Lik­nan­de upp­ma­ning­ar åter­kom­mer gång på gång i Bibeln (t.ex. Luk 18:1, Ef 6:18, Kol 4:2). Bön är allt­så inte något som bara sker vid ensta­ka till­fäl­len, för att vi sedan ska leva som om vi kla­rar oss själ­va. Nej, vi upp­munt­ras att ha ett stän­digt pågåen­de sam­tal med Gud. Bön hand­lar ju om bero­en­de och för­trös­tan, och under dagen dyker det upp mäng­der av saker vi behö­ver lyf­ta i bön och söka Guds vis­het om.

Det upp­står pro­blem vi inte kan lösa, då ber vi.

Det dyker upp svå­ra rela­tio­ner eller män­ni­skor, då ber vi.

Vi ställs inför väg­val och beslut, då ber vi.

Vi ser hur Gud ver­kar,  då ber vi (och tackar).

Vi påminns om Guds god­het och nåd, då ber vi.

Ja, i allt och alla situ­a­tio­ner ber vi. Vi ber utan uppe­håll. Vi invol­ve­rar Gud i allt vi gör, eftersom vi utan honom inte kan göra någon­ting (Joh 15:5).

Skillnad på att grubbla och att be

En sak jag själv har upp­täckt är att jag ibland tror att jag har bett för något jag oro­ar mig för eller något pro­blem som dykt upp. Men så inser jag att det enda jag egent­li­gen gjort är att tän­ka på det (väl­digt) myc­ket och grubb­lat över, utan att fak­tiskt lyf­ta det inför Gud i bön. Vår rygg­märgs­re­ak­tion är ofta att för­sö­ka lösa saker själ­va, att grum­lad över dem och låta pro­ble­men växa till sto­ra berg i våra tan­kar. Men vår rygg­märgs­re­ak­tion är inte att vän­da oss till Gud i bön och över­läm­na allt i hans hän­der. Där­för behö­ver vi till och med be Gud om hjälp att påmin­na oss under dagens gång att vi ska vara snab­ba med att vän­da oss till honom i bön.

Be tillsammans 

Att be utan uppe­håll är är en upp­ma­ning till oss var och en enskilt. Men det är lika myc­ket en upp­ma­ning till oss som gemen­skap, som brö­der och syst­rar i tron. Hur ofta sam­ta­lar vi inte med någon som har det svårt, står inför pro­blem eller väg­val eller som uttryc­ker tack­sam­het – men så glöm­mer vi att be för hela situ­a­tio­nen? Även där behö­ver vi påmin­na varand­ra om att be. Ja, vi behö­ver sam­ta­la och för­sö­ka hjäl­pa varand­ra på det sät­tet, men vi får inte glöm­ma att läg­ga allt det vi talar om inför honom som kan för­änd­ra det vi själ­va ald­rig kan. Säg där­för ald­rig bara till en vän du sam­ta­lat med: ”Jag ska be för dig.” Säg istäl­let: ”Låt oss be här och nu.” Det­ta gäl­ler inte bara våra tros­sys­kon, utan ock­så män­ni­skor som ännu inte tror, erbjud dem möj­lig­he­ten att be där och då.

Så låt oss be stän­digt och utan uppe­håll. Låt oss vara snab­ba med att lyf­ta allt inför vår him­mels­ke Fader och låt bönen all­tid fin­nas med när vi är till­sam­mans med and­ra tro­en­de. Och ja, låt oss bör­ja med den­na bön:

”Gud, påminn mig under dagen om att vara stän­digt bedjande.”