Bibelns väg till styr­ka ser annorlun­da ut än hur vi van­ligt­vis tän­ker. Rör du inte på dig får du inte bätt­re kon­di­tion, och styr­ke­trä­nar du inte blir du inte star­ka­re. Det är enkel mate­ma­tik. Men i Jesa­ja säger Gud att vi blir star­ka genom tillit, genom att för­trös­ta på honom.

Lik­nan­de upp­ma­ning­ar åter­kom­mer gång på gång genom den bib­lis­ka histo­ri­en. Isra­els folk vin­ner ald­rig seger genom mänsk­lig styr­ka. Och om de använ­der mili­tär makt för att vin­na seger är det ändå tyd­ligt vem som lig­ger bakom den. Nej, Guds folk ska inte för­li­ta sig på häs­tar och vag­nar, på mänsk­lig makt eller styr­ka, utan på sin allsmäk­ti­ge Gud (se exem­pel­vis Ps 20:8–9; 33:17f; 44:7; Jer 9:23f.). Det är inte fol­ket som vin­ner segern i egen kraft – Gud skän­ker segern, och de sva­rar genom still­het, för­trös­tan och tillit.

Vi ser det när Isra­els folk står vid Röda havets strand, med havet fram­för sig och Egyp­tens armé bakom sig – alla utvä­gar stäng­da. Men Gud öpp­nar en väg genom havet och fol­ket litar på honom (2 Mos 14:10–31). Eller när de står inför den befäs­ta och mänsk­ligt sett oin­tag­li­ga sta­den Jeri­ko och i tillit bara vand­rar runt den tills den fal­ler (Jos 6). Eller när den unge David går ut för att möta jät­ten Goli­at med orden: ”Du kom­mer mot mig med svärd och spjut och kast­spjut, men jag kom­mer mot dig i HER­REN Seba­ots namn” (1 Sam 17:45). Eller när Josa­fat ska möta en över­mäk­tig fien­de men upp­ma­nas att inte stri­da, utan sti­ga fram och stå stil­la och se Her­rens fräls­ning (2 Krön 20).

Så skul­le vi kun­na fort­sät­ta och rada upp exem­pel där det blir tyd­ligt att Gud vin­ner segern åt sitt folk, och fol­ket ska sva­ra med tillit och för­trös­tan. Men ing­en­stans blir det tyd­li­ga­re än hos Jesus Kristus.

Han stod inte inför Röda havet och Egyp­tens armé, inte inför Jeri­ko, inte inför Goli­at, inte inför över­mäk­ti­ga mänsk­li­ga armé­er. Han stod inför en oänd­ligt myc­ket stör­re och all­var­li­ga­re fien­de: syn­den, döden och onds­kans mak­ter. En bok­stav­li­gen omöj­lig fien­de för var­je män­ni­ska, för­u­tom för Guda­män­ni­skan Jesus Kristus. Den synd­frie som dör i syn­da­res stäl­le och fullt ut bär vår dom.

Och hur vin­ner Jesus den­na strid? Genom still­het och tillit.

Det blir som tyd­li­gast i Jesu bön i Get­se­ma­ne: ”Min Far! Om det är möj­ligt, så låt den här bäga­ren gå för­bi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill” (Matt 26:39). Jesus vann evig seger – inte genom att ta mak­ten och sitt liv i egna hän­der, utan genom lyd­nad och att över­läm­na sitt liv i Faderns hän­der: ”Far, i dina hän­der över­läm­nar jag min ande” (Luk 23:46).

I Jesa­ja läs­te vi: ”Om ni vän­der om och är stil­la blir ni fräls­ta. Genom still­het och tillit blir ni star­ka.” Omvän­del­se, still­het och för­trös­tan leder till fräls­ning – tron på Jesus Kristus. Men det är inte bara vägen till tro, det är vägen vi fort­sät­ter att vand­ra. Vi vän­der om från för­trös­tan på egen kraft och rätt­fär­dig­het när vi blir fräls­ta, och vi lever sedan i stän­dig omvän­del­se från vår egen kraft till Guds kraft, från vår egen rätt­fär­dig­het till hans.

Styr­ka genom omvän­del­se, still­het och för­trös­tan är ock­så en form av trä­ning, men en annorlun­da trä­ning. En trä­ning som fak­tiskt är svå­ra­re än fysisk trä­ning och krä­ver mer tid, eftersom den inte kom­mer natur­ligt för oss. Det lig­ger inte i vår natur att lita på Gud utan på oss själ­va. Där­för behö­ver vi, som Pau­lus säger, trä­na oss i guds­fruk­tan: ”Trä­na dig i stäl­let i guds­fruk­tan. Fysisk trä­ning är nyt­tig på sitt sätt, men guds­fruk­tan är nyt­tig på allt sätt, för den har löf­te om liv, både för den här tiden och den kom­man­de” (1 Tim 4:7–8).

Så vill du bli stark? Ja, då går vägen all­tid genom att bli svag i dig själv, genom omvän­del­se, still­het och tillit. Från din egen kraft och för­må­ga, till hans kraft och för­må­ga. Det kan låta som dåli­ga nyhe­ter, men det i san­ning de bäs­ta av nyhe­ter eftersom Gud är och har allt det vi inte är och har. Det fat­tas ingen­ting hos honom.