Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare!
Många grupper har fått sina namn på grund av vad som kännetecknar dem. De första kristna kallades Kristna för att de tillhörde och följde Kristus. Metodisterna fick sitt namn på grund av att de var så metodiska och systematiska. Baptisterna fick sitt namn eftersom de var övertygade om att man skulle döpas som vuxen troende och inte som barn. Dessa grupper valde inte namnen själva, utan blev kallade detta av andra eftersom det var så man kände igen dem.
På samma sätt, men med inte så smickrande ord, kallade Jesus fariseerna och de skriftlärda hycklare på grund av vad som kännetecknade dem. Detta ord återkommer gång på gång i Matteus 23 och i evangelierna när Jesus talar om dem. Alla deras problem och missuppfattningar hade någonstans sin grund i detta.
En hycklare är detsamma som en skådespelare. Det är en person som visar upp en mask eller ett yttre som inte stämmer överens med det inre. Idag skulle vi säga skenhelig eller någon med dubbelmoral. Det är en person som spelar ett spel inför människor och visar upp en sida när andra ser på och en helt annan vid andra tillfällen. När vi hör detta bör vi känna igen oss själva, annars avslöjar vi faktiskt vårt hyckleri. För alla har vi fallenheten att hamna där, och den värsta av hycklare är den som totalt förnekar denna inneboende förmåga. Den personen är blind för sin blindhet och har därför ännu större svårigheter att föras till omvändelse.
Vi behöver därför leva i ständig kamp genom Guds nåd mot vår ”inneboende hycklare”. Vi behöver sträva efter att vårt yttre ska stämma överens med vårt inre. Eller snarare: vårt inre behöver förvandlas genom Guds nåd och kraft så att vårt yttre återspeglar en inre förvandling och verklighet. Det kommer naturligt från ett förvandlat hjärta.
Det finns mycket att säga kring hyckleriet och hur det tog sig uttryck hos fariseerna. Mycket av det kommer vi att se veckorna framöver. Denna vecka tänkte jag stanna upp inför frågan: Varför hamnar vi i hyckleriet? Vad är orsaken?
En av de främsta orsakerna skulle jag säga är att vi inte tror på evangeliet. Eller annorlunda uttryckt: vi har inte förstått och erfarit Guds nåd sådan som den verkligen är. Även om vi säger att vi har gjort det. För där Guds nåd råder kan inte hyckleriet överleva. Det är omöjligt.
Motsatsen till hyckleri är uppriktighet, äkthet och ärlighet. Men den människa som inte lärt känna och fått erfara Guds nåd kommer ofrånkomligen att hamna i någon form av hyckleri. Vi behöver på djupet erfara att Gud genom Jesus Kristus verkligen ”renar oss från all synd” (1 Joh 1:7). Annars kommer vi att hamna i något av hyckleriets två diken: att antingen försöka kompensera för vår synd genom att betala Gud med goda gärningar (vanligt förekommande hos fariseerna), eller försöka dölja vår synd, bortförklara den eller förmildra den (också vanligt hos fariseerna).
Vi kan prata hur mycket som helst om vikten av äkthet och ärlighet, men utan en verklig erfarenhet av Guds nåd kommer vi ändå hamna i hyckleri. Om vi däremot på djupet vet och har erfarit att den Gud som ser rakt igenom oss på samma gång älskar oss och har överflödande nåd och förlåtelse med allt det vi döljer för andra människor, då kommer vi att våga vara helt ärliga. Då behöver vi inte längre försöka dölja vår synd, våra sår eller vår otillräcklighet, utan då kan vi vara helt ärliga. Först då kan vi vara det. Annars kan vi omöjligen vara det.
Endast den som har sett sanningen i orden ”där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer” (Rom 5:20) kan vara helt ärlig med all sin synd, hur stor den än är eftersom nåden alltid är större. Men lever vi i tron att nåden inte räcker för vår stora synd, ja, då kommer vi inte heller kunna vara helt ärliga.
Det enda botemedlet mot vår ”inneboende hycklare” är Guds överflödande nåd. Den befriar oss från alla masker och all dubbelmoral. Den gör oss fria, verkligt fria, eftersom vi inte längre har något att dölja, varken inför Gud eller människor.
