Just nu läs­er jag 5 Mose­bok i Bibeln. Israels folk är på väg att gå in i löftes­lan­det, och boken är en rep­e­ti­tion av vad Gud tidi­gare sagt och gjort för sitt folk. Det är en påmin­nelse, efter­som vi män­niskor så lätt glöm­mer vad Gud har sagt. Guds syfte är att för­bere­da sitt folk, inte bara för att kom­ma in i lan­det utan även för att stan­na kvar där. Sam­man­fat­tningsvis skulle hela boken kun­na fån­gas i orden från versen i inled­nin­gen där Gud påmin­ner folket om de stadgar och föreskrifter han gett dem och sedan säger: ”Lär er dem, håll fast vid dem och följ dem.” Gud säger det­ta i ljuset av deras 40-åri­ga öken­van­dring, där de ofta gjort det mot­sat­ta, de har glömt, inte hål­lit fast vid och trot­sat hans ord. Bud­skapet är helt enkelt: “För att ni ska stan­na kvar i lan­det och und­vi­ka att åter ham­na i öknen behöver ni lära er, hål­la fast vid och föl­ja mitt ord” (se t.ex. 5:32–33). Ni som kan den bib­liska his­to­rien vet att det inte går så bra – folket glöm­mer snart, gör uppror mot Guds ord och ham­nar till slut på nytt i öknen (fån­gen­skapen i Babel).

”Inget nytt under solen” brukar man säga, och vi är inte annor­lun­da än Israels folk. Vi behöver ock­så ta Guds upp­maningar på all­var i att lära oss, hål­la fast vid och föl­ja Guds ord. Alla tre delar­na är omistli­ga och går inte att sep­a­r­era från varan­dra.

Lära oss

Ingen kris­ten är ful­lärd, och det är farligt att tro det. Vi är lär­jun­gar – enligt SAOL “en per­son som åtnjuter under­vis­ning eller han­dled­ning av någon” – och fram till dagen vi möter Jesus på nytt kan vi ständigt förd­ju­pa vår kun­skap i Guds ord. Vi kan läsa Bibeln själ­va, men vi behöver ock­så under­visas av andra. Som Fil­ip­pus frå­gar den etiopiske hov­man­nen: “Förstår du vad du läs­er?” Man­nen sva­rade: “Hur skulle jag kun­na det om ingen vägled­er mig?” (Apg 8:30–31). Vi behöver andra som vägled­er och under­vis­ar oss, och där­för är gud­stjän­ster, bibel­studi­er och böne­sam­lin­gar så vik­ti­ga.

Hål­la fast vid 

Vi ska inte bara lära oss utan ock­så hål­la fast vid det vi har lärt oss. Vi behöver be Gud om hjälp att min­nas det vi hört och aktivt mot­stå fres­telsen att anpas­sa eller kom­pro­mis­sa med San­nin­gen. Det är lätt att vil­ja förän­dra Guds ord för att bli omty­ckt och accepter­ad, eller för att slip­pa ta itu med vår egen synd. Men vi behöver hål­la fast vid Guds ord, hela Guds ord, och inte bara de delar som pas­sar oss eller vår samtid.

Föl­ja det 

Vi måste vara vak­sam­ma mot hyck­laren inom oss alla – att vi med munnen bekän­ner Guds ord, men förnekar det med våra liv. Eller att vi vis­ar upp ett fint yttre men sak­nar det inre livet. Det­ta var orsak­en till att Jesus gick så hårt åt fariseer­na: ”Allt som de lär er ska ni där­för göra och hål­la. Men deras gärningar ska ni inte ta efter, för de talar men hand­lar inte” (Matt 23:3, läs gär­na hela kapi­tel 23). Det är ett dubbel­hy­ck­leri att tro att vi kan undgå hyck­leri­et. Där­för behöver vi ständigt van­dra i ljuset av Guds ord, leva i san­nin­gen och låta sys­trar och bröder hjäl­pa oss att se både våra flisor och bjälkar för att kun­na vän­da om och ta emot nåden. Fram­för allt måste vi be Gud om hjälp att genom den helige Ande leva enligt hans ord. För det är endast nåden som “fos­trar oss att säga nej till ogu­dak­tighet och värld­sli­ga begär och i stäl­let leva anständigt, rät­tfärdigt och gud­fruk­tigt i den tid som nu är” (Tit 2:12).