Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud, hur väldig är inte deras mångfald! Räknar jag dem är de fler än sandkornen.
Tacksamhet eller otacksamhet? Klagan eller glädje? Vad ger människor vanligtvis uttryck för i fikarummet på din arbetsplats? I korridorerna på din skola? Bland dina vänner och bekanta? Och hur låter det hemma, kring ditt köksbord?
Vad kommer oftast från din egen mun – tacksamhet eller gnäll? Skulle människor i din närhet beskriva dig som en tacksam och förnöjsam person?
Som kristna ska vi kännetecknas av tacksamhet. Paulus säger att otacksamhet är ett kännetecken på otro, medan tacksamhet är ett kännetecken på den troende (Rom 1:21; Kol 3:15–17). Hur är det i våra liv och församlingar?
I förra veckan blev jag smärtsamt påmind om att jag har betydligt lättare för att se problem och brister än att tacka för allt Gud är och gör (och har gjort). Under inledningen av ett sammanträde lästes de här verserna, och vi uppmanades att nämna saker vi var tacksamma för. Konstigt nog blev jag lite ställd. Hade jag fått frågan om böneämnen, oro eller problem hade jag kunnat nämna flera saker direkt. Men när det gällde tacksamhet behövde jag tänka efter. Jag visste att det fanns mängder av saker att tacka Gud för, men min tvekan avslöjade att jag saknade vanan att uttrycka tacksamhet. Det hade blivit en slagsida i mitt liv där tacksamheten alltmer glömts bort.
I Psalm 103 talar kung David till sin egen själ och säger: ”Lova HERREN, min själ, och glöm inte allt gott han gör” (Ps 103:2). David vet – rent intellektuellt – att det finns mycket att tacka Gud för. Problemet är att hans själ tenderar att glömma det. Därför behöver han påminna sig själv om allt han har att vara tacksam för. Resten av psalmen listar några av dessa dyrbara sanningar. (Läs gärna psalmen och låt den hjälpa dig att sätta ord på din egen tacksägelse!)
Problem och oro är svåra att glömma bort. De ligger liksom på ytan och gör sig ständigt påminda – vi vill snarare glömma dem. Men tacksägelsen riskerar ständigt att glömmas bort, kvävd av våra bekymmer. Därför behöver David, jag och du dagligen påminnas om allt gott Gud har gjort och gör – och allt Gud är. Vi behöver be med Lina Sandells ord: ”Herre, Herre öppna blott mitt öga för de skatter jag dock verkligt har!”.
Vi behöver påminna oss om de oföränderliga sanningar som står fast, oavsett hur våra liv ser ut. Vi behöver inte skapa saker att vara tacksamma för – vi behöver bara se allt vi redan har att tacka för. Oavsett omständigheter finns alltid mer än vi kan räkna — fler än sandkornen — att vara tacksamma för. I Filipperbrevet 4:6 sammanfattar Paulus allt detta så bra: ”Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse.”
De senaste dagarna har jag upptäckt glädjen i att sätta ord på allt jag har att vara tacksam för. Tacksamhet föder tacksamhet. När jag väl börjar tacka för en sak, ser jag snabbt fler. Det handlar inte om att blunda för verkligheten eller försköna den. Tvärtom – det handlar om att se verkligheten som den verkligen är i och genom Kristus. Världen kännetecknas av otacksamhet, missnöje och gnäll. Tacksamhet är en sällsynt egenskap. Men vi som Guds folk bör kännetecknas av en äkta, genuin tacksamhet till den Gud som ger oss allt i livet och skänker oss allt i Jesus Kristus (Rom 8:32).
Gud, gör oss till en församling som är tacksam till Dig och för Dig. Må Ditt värde och verk fånga våra hjärtan, sinnen och viljor, så att omständigheterna överskuggas av sanningen att Du är för oss i Kristus.
