”Vår uppgift är inte att döma män­niskor. Jesus kom inte för att döma män­niskor utan för att fräl­sa dem.”

Unge­fär så här hör jag ofta krist­na uttryc­ka sig, särskilt i mötet med ofräl­s­ta och när det gäller frå­gor om synd. Som vi ser i den inledande tex­ten kom Jesus myck­et rik­tigt inte för att döma världen utan för att fräl­sa den. I Johannes 8 säger Jesus till äkten­skaps­bry­ter­skan: ”Inte heller jag dömer dig” (Joh 8:11). Det är sant att vår uppgift inte är att döma män­niskor och att Jesus inte kom för att döma världen. Men det­ta är bara en del av san­nin­gen. Som någon har sagt: ”En halv san­ning är en hel lögn.”

Det är sant att Jesus inte kom för att döma världen utan för att fräl­sa den. Men det är lika sant – och en ofta för­bisedd san­ning – att Jesus en dag kom­mer att döma syn­dare i vrede och rät­tfärdighet (Apg 17:31, Upp 19:11ff). Det var just där­för han kom den ”förs­ta gån­gen” – för att själv bära den dom som han en dag ska utdö­ma. Fräl­snin­gen tar inte bort domen, utan snarare är domen det som gör fräl­snin­gen nöd­vändig. Det­ta framgår tydligt i den efter­föl­jande versen i Johannes 3: ”Den som tror på hon­om blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, efter­som han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” (Joh 3:18). Jesus är inte bara världens Fräl­sare utan ock­så världens Domare. Vi får inte väl­ja bara den ena san­nin­gen och förkas­ta den andra, eller bet­ona en på bekost­nad av den andra. Vi måste hål­la fast vid båda. Den ena utan den andra är inte en halvsan­ning, utan en lögn.

Det är sant att vår uppgift inte är att döma män­niskor (Matt 7:1ff, Rom 2:1). Men vi behöver för­ty­dli­ga vad vi menar med det­ta, och fram­för allt vad Bibeln menar. Den slut­gilti­ga domen över alla oomvän­da syn­dare – när omvän­delsens och fräl­snin­gens tid är över – till­hör endast Jesus Kris­tus. Ingen män­niska har rätt att utfär­da en sådan dom i för­tid. Vi får aldrig säga till någon att hon är utan hopp eller räddning i sin synd och endast kan vän­ta en slut­giltig dom.

Men sam­tidigt får vi inte heller säga att oomvänd och obekänd synd inte är ett prob­lem. Syn­den kom­mer en dag ofrånkom­li­gen att mötas av Lam­mets vrede och rättvisa dom. Nej, vi är kallade att påta­la syn­den, sam­tidigt som vi förkun­nar att det finns fräl­sning genom Jesus Kris­tus från den­na synd. Vi ska tala om den kom­mande domen för att sam­tidigt förmed­la hop­pet att alla som vän­der om och tror på Jesus redan nu kan bli full­ständigt frikän­da i den dom som han själv ska utfär­da.

Jesus säger till äkten­skaps­bry­ter­skan: ”Inte heller jag dömer dig”, men han säger ock­så: ”Gå och syn­da inte mer.” (Joh 8:11). Jesus säger: ”Döm inte, så blir ni inte döm­da” (Matt 7:1), men han säger ock­så: ”Hyck­lare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så ser du klart nog för att ta ut flisan ur din broders öga” (Matt 7:5). När Jesus möter kvin­nan vid Sykars brunn avs­lö­jar han hennes synd för att kun­na erb­ju­da henne för­lå­telsen. Det som kvin­nan tidi­gare dolde och skämdes för blev därefter hennes sto­ra gläd­je och vit­tnes­börd: ”Kom och se en man som har sagt mig allt jag har gjort!” (Joh 4:29). Hennes synd blev avs­lö­jad, för endast då kunde hon ta emot för­lå­telsen.

Bara den skyldige behöver bli frikänd. Bara den som har synd behöver för­lå­telse. Bara den som bär skuld behöver få den betald. Bara den som står under domen behöver bli benå­dad. Bara den som inser att hon inte kan förtjä­na fräl­snin­gen kan ta emot nåden – som alltid är oförtjänt. Bara den som är slav behöver bli fri.

Prob­lemet idag är att mån­ga vill ha nåd utan synd, frikän­nande utan dom, för­lå­telse utan skuld, fräl­sning utan omvän­delse och lär­jun­gaskap. Det­ta är vad Diet­rich Bon­ho­ef­fer kallade ”bil­lig nåd.” Han menade att nåden utan krav är en förvrängn­ing av evan­geli­et där Guds för­lå­telse tas för giv­en utan att leda till omvän­delse, lär­jun­gaskap eller ett för­vand­lat liv. Han beskriv­er det­ta i sin bok Efter­föl­jelse så här:

“Bil­lig nåd är predikan om för­lå­telse utan omvän­delse, dop utan kyrko­tukt, nattvard utan syn­d­abekän­nelse. Bil­lig nåd är nåd utan efter­föl­jelse, nåd utan korset, nåd utan Jesus Kris­tus, levande och förkropp­sli­gad.”

Jesus är både Fräl­saren och Domaren. Vi får inte väl­ja en av dessa san­ningar och förkas­ta den andra. Vi måste hål­la fast vid båda, utan att se någon mot­sät­tning mel­lan dem. Den ena utes­luter inte den andra – den ena förut­sät­ter den andra.