Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men saknar gärningar? Den tron kan väl inte frälsa honom? (…) Så är också tron i sig själv död när den är utan gärningar.
Under vinterhalvåret kan det vara svårt att avgöra om ett träd är levande eller inte. Alla träd ser i princip likadana ut – kala, till synes livlösa, utan vare sig löv eller frukt. Men när våren kommer går det inte att ta miste på vilka träd som lever och vilka som inte gör det. Ett dött träd kan inte bära löv eller frukt, medan ett levande träd ofrånkomligen gör det – under rätt förutsättningar
Jakob förklarar att det är på samma sätt med en levande tro: den bär förr eller senare alltid frukt. Den leder alltid till gärningar, medan en död tro inte gör det. Gång på gång i kapitel två upprepar Jakob att tron utan gärningar är död (2:17, 20, 26). Våra gärningar visar alltså om vi har en frälsande tro eller inte. Precis som du på våren ser vilka träd som lever, ser du på en människas gärningar om hon äger en frälsande tro. Denna sanning är utmanande – men faktiskt också uppmuntrande.
De ”gärningar” Jakob syftar på i vår text handlar om att se sina kristna syskon sakna kläder och mat, men inte ge dem vad de behöver utan i stället hälsa dem med fromma ord. Det är alltså en tro som bara är yttre religiositet utan inre liv. Bibeln kallar detta för hyckleri – ett skådespel. Här är Jakobs ord verkligen utmanande, och vi bör rannsaka oss själva: Kan bristen på gärningar bero på att vi faktiskt saknar en frälsande tro? Om så är fallet bör vi ta till oss Jakobs förmaning, vända om och förtrösta på Jesus Kristus för vår frälsning.
När vi läser Jakobs ord är det lätt att tänka: ”Jag vill inte ha en död tro – jag måste börja göra en massa goda gärningar.” Det behöver inte vara fel i sig. Vi behöver påminnas om vikten av att leva ut vår tro i handling. Och vi behöver ständigt fatta beslut om att göra det. Men det avgörande är på vilken grund vi fattar beslutet – utifrån tron eller bara ett viljebeslut.
Börjar vi i gärningarna, börjar vi i fel ände. Det är som att ett dött träd skulle bestämma sig för att bära frukt – det går inte. På samma sätt är det med dig och mig. Vi måste först bli levandegjorda – födda på nytt – genom tron på Jesus Kristus, för att kunna bära den frukt som Bibeln talar om. Vi får inte en frälsande tro genom att försöka efterlikna Jesus, utan vi längtar efter att efterlikna Jesus därför att vi har en frälsande tro. Tron kommer först och sedan gärningarna. Och tron leder alltid till, och visar sig i, gärningar. Jakob skriver i vers 18: ”Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar.”
Tron på Jesus Kristus inte bara frälser oss utan helgar oss också. Det är Guds nåd och kraft genom oss som leder till ett förvandlat liv. Vi kan äga en frälsande tro men ändå sakna gärningar, när vi blir påminda om det bör vi vända om. För synd är inte bara att göra det som är fel, utan också att undvika att göra det som är rätt. Men vi bör inte vända oss till vår egen kraft, utan till Guds kraft, och be om förnyad nåd till ett förvandlat liv. Ja, vi behöver ständigt be om denna förvandling. På det sättet är Jakobs ord också uppmuntrande: Om tron är levande, kommer den att bära frukt.
Om vi förblir i Jesus – i hans ord och kärlek (Joh 15:1–17) – har vi hans egna löften om vad det leder till: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå” (Joh 15:16). Utan Jesus kan vi ingenting göra (Joh 15:7), men om vi förblir i honom kommer vi ofrånkomligen att bära rik frukt. Så låt oss ständigt börja där och återvända dit – till beroendet av Jesus Kristus och gemenskapen med honom. När vi brister i gärningar, låt oss då ta det på allvar – men låt det leda till ett ännu större beroende av hans nåd och kraft, inte av vår egen förmåga.
