Har du lätt för att oroa dig och bekym­ra dig?

Vi är oli­ka som män­niskor när det gäller oro och bekym­mer. Vis­sa av oss har en större benä­gen­het att fast­na i oro – prob­le­men väx­er sig gär­na större – medan andra ser ljusare på till­varon. Vi oroar oss för oli­ka sak­er: en del har en djup oro för pen­gar men bekym­rar sig säl­lan om vad som sker i världen i stort, medan andra kän­ner tvär­tom. Vi är helt enkelt oli­ka. Men en sak är säk­er: ingen av oss är helt befri­ad från oro. Den kom­mer till oss förr eller senare, i större eller min­dre utsträck­n­ing. Frå­gan är: vad gör vi med oron när den griper tag i oss?

En stor del av vår oro hand­lar inte om det som lig­ger pre­cis fram­för oss, utan om framti­den. Vi oroar oss över tänkbara och otänkbara sce­nar­i­er – sådant som både kan hän­da och kanske aldrig hän­der. Ju mer vi tänker på allt det­ta, desto större blir oron och vi blir mod­lösa. En väg ut ur det­ta är att lyssna till Jesu upp­man­ing: att inte bekym­ra sig för mor­gonda­gen, utan lita på att Gud tar hand om den. Och i stäl­let, i var­je stund, be om Guds kraft för just den dagen. Vi kan bli så för­la­made av tanken på mor­gonda­gen att vi glöm­mer att be om nåd och kraft för idag.

Där har Lina Sandells sång Blott en dag var­it till stor hjälp för mig, en påmin­nelse om Jesu ord och om att just göra det­ta. Vi får göra som hon uttryck­er det i sån­gen:

”Mor­gonda­gens omsorg får jag spara, om än oviss syns min van­drings stig.”

Och lita till Guds löfte: 

”Som din dag, så skall din kraft ock vara.”

Vi får ta just en dag, ett ögonblick i sän­der. Vi behöver inte låna från mor­gonda­gen – varken oro eller kraft – utan får be Gud om styr­ka och ork för var­je ny dag. För när allt kom­mer omkring vet vi inte ens om mor­gonda­gen kom­mer.

Lina Sandells sång förekom förs­ta gån­gen i tid­nin­gen Kors­blom­man. Till­sam­mans med tex­ten fanns en berät­telse om ett gam­malt väg­gur som plöt­sligt stan­nat. Urtavlan gör en grundlig under­sökn­ing och kom­mer fram till att felet är att pen­deln har slu­tat slå. Pen­deln förk­larar att han inte orkade mer – han hade räk­nat ut att han måste svän­ga fram och till­ba­ka 86 400 gånger på ett dygn. Urtavlan föres­lår då att pen­deln bara försök­er slå sex gånger. Det gör han, men säger att det inte är de sex eller sex­tio gånger­na som är prob­lemet – utan de sex miljon­er.

Urtavlan undrar då om det inte är själ­va tanken på allt arbete – och inte arbetet i sig – som orsakar så stor oro:

”Fastän du i ett ögonblick kan tän­ka dig de miljon­er varv du har att gå fram och till­ba­ka, for­dras likväl endast ett varv i sän­der av dig. Och hur ofta du än har att gå sam­ma väg fram och åter, skall du dock alltid ha ett ögonblick för var­je gång”, menade urtavlan. Pen­deln erkän­ner san­nin­gen i det och återgår sedan till sitt tålmodi­ga arbete.

Lina sam­man­fat­tar:

”Med blick­en rik­tad mot en kom­mande tid, och alla de svårigheter den kan med­föra, frestas vi emel­lanåt att tap­pa mod­et. Ofta är det inte så myck­et tanken på enskil­da svårigheter, som gör oss oroli­ga, snarare sum­man av alla bekym­mer, arbete, slit eller lidande och fres­telser, som vi i tankar­na ser resa sig allt högre omkring oss. ”Hur ska jag klara av alla dessa svårigheter?” het­er det då… Vi bekym­rar oss för mor­gonda­gen innan den ännu har kom­mit. Ändå har Her­ren Jesus själv sagt: ”Var dag har nog av sin egen plå­ga”.  O, vilken dårskap att påläg­ga det nuvarande ögonblick­et med det kom­man­des tyn­gd! Vi skall inte ta mer än en dag, en timme, en stund i taget för var dag mot­tar vi ny nåd, ny kraft, ny hjälp.”

Lyssna gär­na till Car­o­las ski­va Blott en dag med Lina Sandell här.

(Berät­telse och citat häm­tat ur Löv­gren: Psalm- och sån­glexikon, Gummes­sons 1964, sp. 605f.)