I söndags hade vi besök av Open Doors och Andreas Rein­hard. Det var en gläd­je att åter få lyssna till hon­om predi­ka, och det var tydli­gen sjätte gån­gen han besök­te våra för­sam­lin­gar. Det är alltid både upp­muntrande och utmanande att få lyssna till berät­telser från våra för­följ­da krist­na syskon run­tom i världen.

En frå­ga som har dröjt sig kvar hos mig efter sönda­gen är: Har jag beräk­nat kost­naden för att föl­ja Jesus? Är jag beredd att beta­la priset?

Mån­ga av våra för­följ­da syskon beta­lar ett oer­hört högt pris och risker­ar bok­stavli­gen allt för att föl­ja Jesus. Sam­tidigt vit­tnar mån­ga av dem om att det verk­li­gen är värt allt att föl­ja hon­om. På så sätt både utma­nar och upp­muntrar de oss att göra det­sam­ma.

Jag tänker på en av dessa berät­telser, om Ari­ana från Afghanistan. Hon blev uppringd av sin bror efter att han fått reda på att hon bliv­it kris­ten, och han sa:

”Jag hörde att du sålde din reli­gion och blev kris­ten. Om det är så att de pres­sar dig, kom­mer jag och räd­dar dig. Men om du verk­li­gen sålde din reli­gion, är jag vil­lig att säl­ja mat­tan under mina föt­ter för att kom­ma och döda dig och sät­ta mig själv i fän­gelse resten av livet, så att jag kan tvät­ta bort den­na skam­fläck från vårt folk.”

Men hon berät­tar ock­så att hennes tro blev hennes ankare mitt i alla svårigheter, och att beroen­det av Her­ren och hans ord blev allt dju­pare och bar henne. Hon säger:

”I Bibeln, i Romar­brevet 8:35–39, står det att Guds barn ofta kom­mer att möta för­föl­jelse och lidande. Men det bibel­stäl­let är ock­så vårt hopp, för det påmin­ner oss om att Gud alltid är med oss. Det­ta är vad som upp­muntrar oss och ger oss styr­ka i de svårigheter vi möter.”

Våra för­följ­da syskon utma­nar oss i vår bekväm­lighet: Är du beredd att beta­la kost­naden för att föl­ja Jesus? Och sam­tidigt upp­muntrar de oss: Det är värt att föl­ja Jesus – oavsett vad som hän­der. Han är värd allt! Men ännu mer är det Jesus själv som både utma­nar och upp­muntrar oss i det­ta.

Våra för­följ­da syskon beta­lar ett högt pris för sin tro. Men de gör det endast där­för att Jesus Kris­tus redan har beta­lat ett oändligt myck­et högre pris för att vin­na deras (och vår) fräl­sning. För­föl­jelse och mot­stånd är inte något till­val för den som vill föl­ja Jesus, utan en självk­lar del av det krist­na livet. Vi blir påmin­da om det gång på gång när vi läs­er Bibeln (Matt 5:11–12; Joh 7:7; 15:18f; 17:14; Apg 14:22; 1 Pet 4:12f; 1 Joh 3:13).

Men Jesus kallar oss inte att göra något som han själv inte redan har gjort. Kost­naden för vår efter­föl­jelse kan vara hög – den kan kos­ta oss livet – men den är aldrig högre än den Jesus redan har beta­lat, och den kan aldrig jäm­föras med den belön­ing vi får ta emot i det evi­ga livet i gemen­skap med hon­om, som ingen och ingent­ing kan ta ifrån oss, inte ens döden. Där­för upp­ma­nar Hebreer­brevets för­fattare oss att föl­ja i hans fot­spår – han som hade den gläd­je som låg fram­för hon­om för sina ögon – och att fäs­ta vår blick på hon­om, för att inte tröt­tna och tap­pa mod­et när vi möter mot­stånd och för­föl­jelse (Heb 12:2–3).

Det­ta led­er oss slut­li­gen till en än mer utmanande frå­ga:

Om Jesus utlo­var det­ta för den som föl­jer hon­om — om det är en självk­lar del av det krist­na livet – vad säger det då om dig och mig om vi aldrig möter mot­stånd eller för­föl­jelse för vår tro? Då behöver vi fak­tiskt stäl­la oss frå­gan om det inte är något som sak­nas i vår efter­föl­jelse.