I sön­dags hade vi besök av Open Doors och Andre­as Rein­hard. Det var en gläd­je att åter få lyss­na till honom pre­di­ka, och det var tyd­li­gen sjät­te gång­en han besök­te våra för­sam­ling­ar. Det är all­tid både upp­munt­ran­de och utma­nan­de att få lyss­na till berät­tel­ser från våra för­följ­da krist­na sys­kon run­tom i världen.

En frå­ga som har dröjt sig kvar hos mig efter sön­da­gen är: Har jag beräk­nat kost­na­den för att föl­ja Jesus? Är jag beredd att beta­la priset?

Många av våra för­följ­da sys­kon beta­lar ett oer­hört högt pris och ris­ke­rar bok­stav­li­gen allt för att föl­ja Jesus. Sam­ti­digt vitt­nar många av dem om att det verk­li­gen är värt allt att föl­ja honom. På så sätt både utma­nar och upp­munt­rar de oss att göra detsamma.

Jag tän­ker på en av des­sa berät­tel­ser, om Ari­a­na från Afgha­nis­tan. Hon blev upp­ringd av sin bror efter att han fått reda på att hon bli­vit kris­ten, och han sa:

”Jag hör­de att du sål­de din reli­gi­on och blev kris­ten. Om det är så att de pres­sar dig, kom­mer jag och räd­dar dig. Men om du verk­li­gen sål­de din reli­gi­on, är jag vil­lig att säl­ja mat­tan under mina föt­ter för att kom­ma och döda dig och sät­ta mig själv i fäng­el­se res­ten av livet, så att jag kan tvät­ta bort den­na skam­fläck från vårt folk.”

Men hon berät­tar ock­så att hen­nes tro blev hen­nes anka­re mitt i alla svå­rig­he­ter, och att bero­en­det av Her­ren och hans ord blev allt dju­pa­re och bar hen­ne. Hon säger:

”I Bibeln, i Romar­bre­vet 8:35–39, står det att Guds barn ofta kom­mer att möta för­föl­jel­se och lidan­de. Men det bibel­stäl­let är ock­så vårt hopp, för det påmin­ner oss om att Gud all­tid är med oss. Det­ta är vad som upp­munt­rar oss och ger oss styr­ka i de svå­rig­he­ter vi möter.”

Våra för­följ­da sys­kon utma­nar oss i vår bekväm­lig­het: Är du beredd att beta­la kost­na­den för att föl­ja Jesus? Och sam­ti­digt upp­munt­rar de oss: Det är värt att föl­ja Jesus – oav­sett vad som hän­der. Han är värd allt! Men ännu mer är det Jesus själv som både utma­nar och upp­munt­rar oss i detta.

Våra för­följ­da sys­kon beta­lar ett högt pris för sin tro. Men de gör det endast där­för att Jesus Kristus redan har beta­lat ett oänd­ligt myc­ket hög­re pris för att vin­na deras (och vår) fräls­ning. För­föl­jel­se och mot­stånd är inte något till­val för den som vill föl­ja Jesus, utan en själv­klar del av det krist­na livet. Vi blir påmin­da om det gång på gång när vi läser Bibeln (Matt 5:11–12; Joh 7:7; 15:18f; 17:14; Apg 14:22; 1 Pet 4:12f; 1 Joh 3:13).

Men Jesus kal­lar oss inte att göra något som han själv inte redan har gjort. Kost­na­den för vår efter­föl­jel­se kan vara hög – den kan kos­ta oss livet – men den är ald­rig hög­re än den Jesus redan har beta­lat, och den kan ald­rig jäm­fö­ras med den belö­ning vi får ta emot i det evi­ga livet i gemen­skap med honom, som ing­en och ingen­ting kan ta ifrån oss, inte ens döden. Där­för upp­ma­nar Hebre­er­bre­vets för­fat­ta­re oss att föl­ja i hans fot­spår – han som hade den gläd­je som låg fram­för honom för sina ögon – och att fäs­ta vår blick på honom, för att inte trött­na och tap­pa modet när vi möter mot­stånd och för­föl­jel­se (Heb 12:2–3).

Det­ta leder oss slut­li­gen till en än mer utma­nan­de fråga:

Om Jesus utlo­var det­ta för den som föl­jer honom — om det är en själv­klar del av det krist­na livet – vad säger det då om dig och mig om vi ald­rig möter mot­stånd eller för­föl­jel­se för vår tro? Då behö­ver vi fak­tiskt stäl­la oss frå­gan om det inte är något som sak­nas i vår efterföljelse.