Under hösten 2002 var jag i Indi­en under ett halvår och arbe­tade som volon­tär på ett barn­hem. Mot slutet av resan köpte jag med mig lite nya kläder som jag inte ville skulle ta del av den speciel­la doften som fanns i Indi­en. Direkt efter att jag köpt dem pack­ade jag där­för ner dem i flera påsar. Det jag inte insåg var att kläder­na redan hade tag­it åt sig av doften. Först när jag kom hem till Sverige kände jag hur både jag själv, kläder­na jag hade på mig och hela min pack­n­ing dof­tade något oer­hört starkt. Allt fick slän­gas direkt i tvät­ten. Den doft jag först känt när jag kom till Indi­en hade jag bliv­it så van vid att jag inte län­gre märk­te den. Jag hade anpas­sat mig utan att ens tän­ka på det.

Paulus upp­ma­nar oss i den inledande tex­ten att inte anpas­sa oss efter den här världen – efter dess sätt att tän­ka, pri­or­it­era och hand­la. För om vi inte med­vetet motverkar den­na anpass­ning kom­mer vi ofrånkom­li­gen att göra just det­ta: förän­dras och for­mas efter den här världen. Det sker ofta så grad­vis att vi inte ens märk­er det. För att motver­ka den­na anpass­ning vill Paulus i stäl­let att vi ska för­vand­las genom att vårt sinne förnyas genom Guds ord – det är där vi finner Guds vil­ja – i den helige Andes led­ning. Vi for­mas och påverkas ständigt; frå­gan är bara vad som får infly­tande i våra liv. Är det världens tankesätt, eller är det Guds vil­ja?

Pre­cis som jag behövde kom­ma till­ba­ka till Sverige för att kän­na av doften från Indi­en som jag vant mig vid, behöver vi kom­ma till Bibeln för att upp­täc­ka den anpass­ning som vi annars vän­jer oss vid. Det är utifrån Guds ord som vi ska prö­va vad som är Guds vil­ja, och det är i ljuset av det som vi får syn på det vi annars skulle vara blin­da för – både i våra egna liv och i våra för­sam­lin­gar.

Ta där­för en stund och fun­dera över ditt eget liv: finns det områ­den där du anpas­sar dig efter världen snarare än efter Guds ord?

Eller fun­dera över våra för­sam­lin­gar – eller kris­ten­heten i Sverige i stort. På vil­ka områ­den har vi bytt åsikt eller upp­fat­tning de senaste, säg, hun­dra åren?

Fun­dera sedan på orsak­en till var­för den­na förän­dring har skett. Har vi förän­drats där­för att vi i Bibeln upp­täckt något vi tidi­gare mis­sat, något som tidi­gare gen­er­a­tioner haft fel om? Eller har samhäl­let först förän­drat sin upp­fat­tning i frå­gan, och att vi därefter följt efter – för att inte stö­ta oss med män­niskor, för­lo­ra anseende eller riskera att inte bli omty­ck­ta?

Världens sätt att tän­ka och värdera förän­dras ständigt. Det som är ”sant” och rätt i dag kan vara något helt annat i mor­gon. Men Gud och hans ord är oförän­derli­ga och består för evigt. Det är efter det­ta våra liv och våra för­sam­lin­gar ständigt behöver anpas­sa oss. Om vi inte med­vetet låter oss for­mas av Guds ord kom­mer vi omed­vetet for­mas av världen. Där­för behöver vår gläd­je vara i Guds ord, som Psaltaren 1 beskriv­er, och vi behöver begrun­da det dag och natt för att bli likt träd med dju­pa röt­ter, som bär rik frukt och står fas­ta i alla förän­dringar och stor­mar.