Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves.
1 Korintierbrevet 15:58
Har du någonsin tänkt den tanken i din vandring med Jesus? Är det verkligen värt att följa honom, tjäna honom, ställa upp i församlingen och för andra människor? Är det verkligen värt att ge av sin tid, sin kraft och sina pengar till Guds verk? Spelar det verkligen någon roll? Gör det någon verklig skillnad – i mitt liv och i andras?
Många gånger kan det kännas fruktlöst och lönlöst.
Paulus svar på de frågorna är tveklöst och tydligt: Det är aldrig förgäves!
Ja, vårt arbete kommer många gånger vara både mödosamt och krävande, men Paulus försäkrar oss om att det vi gör i Herren aldrig är förgäves eller i onödan. Det är Gud – inte vi – som ger växten. Vår uppgift är att plantera och vattna (1 Kor 3:6–7).
Utifrån detta löfte ger Paulus tre uppmaningar:
- Stå fasta! Var orubbliga!
De två första uppmaningarna handlar i grunden om samma sak – att stå stadigt, men också att fortsätta beslutsamt framåt. Som bonden som sätter handen vid plogen, fäster blicken vid horisonten och plöjer tills arbetet är klart.
Det vi ska stå fasta på är klippan Jesus Kristus. Evangeliet – att Jesus dog, blev begravd, uppstod och visade sig (1 Kor 15:1–5) – är grunden vi ständigt behöver återvända till. Det är detta evangelium som frälser, som helgar och som vi aldrig får kompromissa med. Det är inte bara något vi en gång tog emot – det är något vi fortsätter leva av och som vi är kallade att outtröttligt sprida, i förtröstan på att Gud ger växten.
- Arbeta alltid hängivet för Herren!
Paulus uppmanar oss att arbeta både alltid och hängivet – alltså att glädjen i frälsningen, inte tvånget, ska få oss att helhjärtat tjäna Herren. Men inte i egen kraft. Guds nåd är vår motor. Det är nåden som både frälser oss och driver oss att tjäna. Paulus säger:
“Genom Guds nåd är jag vad jag är… och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än alla de andra – fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig.” (1 Kor 15:10)
Varför ska vi stå fasta och arbeta hängivet?
Jo, därför att:
✔ Evangeliet är sant!
Hela den kristna tron står och faller med uppståndelsen. Om Jesus inte har uppstått, då är vår tro meningslös och vi dem ömkligaste av människor – men nu har Kristus verkligen uppstått (15:20)! Det innebär att synden är sonad, döden och ondskans makt besegrad. Vår tro vilar på en historisk verklighet – inte en falsk förhoppning. Evangeliet är sant, tillförlitligt och därför värt att leva och dö för.
✔Evangeliet förvandlar livet!
Paulus är ett levande exempel på förvandlingen genom evangeliets kraft. Han går från en hängiven förföljare till en än mer hängiven efterföljare. Från att ha arbetat i egen kraft till att Guds nåd fick verka genom honom till ett än mer hängivet arbete. Ju mer nåden får överflöda i våra liv desto mer kommer den att överflöda till andra. Den som har fått mycket förlåtet, älskar mycket.
✔Evangeliet förändrar evigheten!
Frälsningen är fullbordad genom Jesu död och uppståndelse, men ännu väntar vi på dagen då han kommer tillbaka och slutgiltigt gör slut på synden, döden och ondskan. När arbetet och svårigheterna känns tunga får vi fästa blicken mot det målet – evigheten. Där väntar vår belöning. Den dagen kommer Jesu seger fullt ut bli en verklighet. Då kommer all vår möda i Herren visa sig ha varit värt det. Det vi gör här och nu – i det lilla, i det mödosamma, i det osynliga – har evighetsvärde.
Så stå därför fasta och orubbliga, och arbeta alltid hängivet för Herren. Håll ett fast grepp om plogen och fortsätt troget framåt – med blicken fäst på Jesus Kristus och målet som väntar.
Be dagligen om kraften och om att än mer få ”lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap.” (Ef 3:19)
Till sist kinamissionären Hudson Taylor, en man som verkligen gav allt för Herren och fick lida mycket, uppmuntrar oss:
“Fortsätt be och fortsätt arbeta. Var inte rädd för mödan; var inte rädd för korset – det kommer att löna sig väl.”