Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de?
Matteus 6:26
Hur skulle ditt liv förändras om du visste att det fanns någon med outtömliga resurser, gränslös kraft och obegränsad makt? Någon som lovade att ta hand om dig i allt?
Det är svårt att ens föreställa sig, eftersom inga människor besitter dessa egenskaper. Inte ens i närheten. Alla människor är begränsade – i resurser, kraft och makt. All rikedom, hur stor den än är, är begränsad och kan snabbt gå förlorad. Hälsan och kraften likaså. Människan styr inte heller över omständigheter runt omkring oss, utan det finns en mängd saker som kan hindra oss från att göra även det vi vill och kan göra.
Men om det verkligen fanns en sådan person, då skulle det påverka allt. Vi skulle oroa oss mindre och bli tryggare, eftersom vi visste att någon tog hand om allt. Vi skulle snabbt be honom om hjälp, eftersom ingenting var omöjligt för honom. Vi skulle bli mer frimodiga, eftersom vi visste att vi aldrig var ensamma eller utlämnade. Ja, det skulle förändra mycket på livets alla områden.
Och faktum är att det finns en sådan person – vår himmelske Fader. Han har outtömliga resurser och oändlig makt. Ingenting kan hindra honom från att göra det han vill och har lovat att göra. Inga omständigheter, eftersom han råder över allt. Ingen brist på kraft eller förmåga, eftersom han inte saknar något. Han åldras inte, förändras inte och han sover aldrig. Allt det Gud har lovat att göra, det både kan och kommer han också att göra.
När jag läste till pastor berättade en av våra själavårdslärare att han brukade fråga eleverna om de oroade sig för sin ekonomi. Nästan alltid var det så att de som vuxit upp i trygga ekonomiska hemförhållanden oroade sig mindre för pengar, jämfört med dem som saknade den tryggheten. Vetskapen om att stödet hemifrån alltid fanns där om det skulle bli kris gjorde dem trygga och mindre oroliga. Om det gäller barn till jordiska föräldrar med begränsade resurser – hur mycket mer borde det då inte gälla barn till en oändligt god och allsmäktig Far i himlen med obegränsade resurser?
När Jesus vill visa lärjungarna den trygghet Guds barn äger, pekar han på naturen (Matt 6:25–34; Luk 12:6–7). Han påminner om Guds omsorg om fåglarna och blommorna, och säger att Guds barn är mycket mer värda än dem – och därför inte har någon anledning att vara rädda. Om Gud tar hand om naturen, hur mycket mer kommer han då inte att ta hand om sina barn?
Denna grund och visshet är botemedlet mot oro och ängslan. Den visshet som Lina Sandell uttrycker sätter ord på: ”Allt ju vilar i min Faders händer. Skulle jag som barn väl ängslas då?” Som Guds barn har vi en oändligt god Fader, en vars godhet får alla andra fäders att blekna. Det är en stor tröst när saker händer som vi inte förstår. Då kan vi vara förvissade om att Gud ändå har goda syften med det, och att han både känner med oss i vår nöd, tröstar oss och har medlidande med oss.
Men om han bara vore god, men saknade makt, skulle vi ändå ha anledning att oroa oss. För då skulle han inte råda över omständigheterna eller ha makten att förändra dem. Men nu är han både god och allsmäktig. Han råder över allt, har makt över allt och kan därför använda allt för sitt goda syfte. Om allt vilar i dina eller mina händer finns det faktiskt anledning att oroa sig. Men om allt vilar i vår Faders händer, då finns det faktiskt ingen anledning till oro.
Ändå kommer oro och ängslan till oss alla förr eller senare. De skapar tunnelseende och får oss att vända blicken inåt eller fastna i omständigheterna, som lätt växer sig övermäktiga. Därför behöver vi gång på gång vända blicken – inte inåt, utan uppåt. Till vår himmelske Fader. Påminnas om hans godhet och storhet, och förtrösta allt mer på honom.
Många gånger är det just naturen – som vittnar om Gud – som hjälper oss att komma ur oron. Där får vi en glimt av hans storhet och makt.
Lyssna gärna till Carolas skiva Blott en dag med Lina Sandell här.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer.
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.
Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
”Som din dag, så skall din kraft ock vara”,
detta löfte gav han mig.
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.(LIna Sandell 1865)