Hur skul­le ditt liv för­änd­ras om du viss­te att det fanns någon med out­töm­li­ga resur­ser, gräns­lös kraft och obe­grän­sad makt? Någon som lova­de att ta hand om dig i allt?

Det är svårt att ens före­stäl­la sig, eftersom inga män­ni­skor besit­ter des­sa egen­ska­per. Inte ens i när­he­ten. Alla män­ni­skor är begrän­sa­de – i resur­ser, kraft och makt. All rike­dom, hur stor den än är, är begrän­sad och kan snabbt gå för­lo­rad. Häl­san och kraf­ten likaså. Män­ni­skan styr inte hel­ler över omstän­dig­he­ter runt omkring oss, utan det finns en mängd saker som kan hind­ra oss från att göra även det vi vill och kan göra. 

Men om det verk­li­gen fanns en sådan per­son, då skul­le det påver­ka allt. Vi skul­le oroa oss mind­re och bli tryg­ga­re, eftersom vi viss­te att någon tog hand om allt. Vi skul­le snabbt be honom om hjälp, eftersom ingen­ting var omöj­ligt för honom. Vi skul­le bli mer frimo­di­ga, eftersom vi viss­te att vi ald­rig var ensam­ma eller utläm­na­de. Ja, det skul­le för­änd­ra myc­ket på livets alla områden.

Och fak­tum är att det finns en sådan per­son – vår him­mels­ke Fader. Han har out­töm­li­ga resur­ser och oänd­lig makt. Ingen­ting kan hind­ra honom från att göra det han vill och har lovat att göra. Inga omstän­dig­he­ter, eftersom han råder över allt. Ing­en brist på kraft eller för­må­ga, eftersom han inte sak­nar något. Han åld­ras inte, för­änd­ras inte och han sover ald­rig. Allt det Gud har lovat att göra, det både kan och kom­mer han ock­så att göra.

När jag läs­te till pas­tor berät­ta­de en av våra själa­vårds­lä­ra­re att han bru­ka­de frå­ga ele­ver­na om de oro­a­de sig för sin eko­no­mi. Näs­tan all­tid var det så att de som vux­it upp i tryg­ga eko­no­mis­ka hem­för­hål­lan­den oro­a­de sig mind­re för peng­ar, jäm­fört med dem som sak­na­de den trygg­he­ten. Vetska­pen om att stö­det hem­i­från all­tid fanns där om det skul­le bli kris gjor­de dem tryg­ga och mind­re oro­li­ga. Om det gäl­ler barn till jor­dis­ka för­äld­rar med begrän­sa­de resur­ser – hur myc­ket mer bor­de det då inte gäl­la barn till en oänd­ligt god och allsmäk­tig Far i him­len med obe­grän­sa­de resurser?

När Jesus vill visa lär­jung­ar­na den trygg­het Guds barn äger, pekar han på natu­ren (Matt 6:25–34; Luk 12:6–7). Han påmin­ner om Guds omsorg om fåg­lar­na och blom­mor­na, och säger att Guds barn är myc­ket mer vär­da än dem – och där­för inte har någon anled­ning att vara räd­da. Om Gud tar hand om natu­ren, hur myc­ket mer kom­mer han då inte att ta hand om sina barn?

Den­na grund och viss­het är bote­med­let mot oro och ängs­lan. Den viss­het som Lina San­dell uttryc­ker sät­ter ord på: ”Allt ju vilar i min Faders hän­der. Skul­le jag som barn väl ängs­las då?” Som Guds barn har vi en oänd­ligt god Fader, en vars god­het får alla and­ra fäders att blek­na. Det är en stor tröst när saker hän­der som vi inte för­står. Då kan vi vara för­vis­sa­de om att Gud ändå har goda syf­ten med det, och att han både kän­ner med oss i vår nöd, trös­tar oss och har med­li­dan­de med oss.

Men om han bara vore god, men sak­na­de makt, skul­le vi ändå ha anled­ning att oroa oss. För då skul­le han inte råda över omstän­dig­he­ter­na eller ha mak­ten att för­änd­ra dem. Men nu är han både god och allsmäk­tig. Han råder över allt, har makt över allt och kan där­för använ­da allt för sitt goda syf­te. Om allt vilar i dina eller mina hän­der finns det fak­tiskt anled­ning att oroa sig. Men om allt vilar i vår Faders hän­der, då finns det fak­tiskt ing­en anled­ning till oro.

Ändå kom­mer oro och ängs­lan till oss alla förr eller sena­re. De ska­par tun­nel­se­en­de och får oss att vän­da blic­ken inåt eller fast­na i omstän­dig­he­ter­na, som lätt väx­er sig över­mäk­ti­ga. Där­för behö­ver vi gång på gång vän­da blic­ken – inte inåt, utan upp­åt. Till vår him­mels­ke Fader. Påmin­nas om hans god­het och stor­het, och för­trös­ta allt mer på honom.

Många gång­er är det just natu­ren – som vitt­nar om Gud – som hjäl­per oss att kom­ma ur oron. Där får vi en glimt av hans stor­het och makt.

Lyss­na gär­na till Caro­las ski­va Blott en dag med Lina San­dell här.