Jesus var på besök hem­ma hos Mar­ta och Maria i Beta­nia. Maria ”sat­te sig vid Her­rens föt­ter och lyssnade till hans ord” (10:39), medan Mar­ta ”var helt upp­ta­gen med allt som skulle stäl­las i ord­ning” (10:40). Den goda delen som Maria hade valt, och som Jesus även upp­muntrade Mar­ta att väl­ja, var att ta tid för den nära gemen­skapen med hon­om. Jesus vän­der sig inte mot ord­ning och reda eller hårt arbete, utan mot att vara så upp­tagna med allt vi behöver göra, så att vi aldrig finner tid för bön och bibel­läs­ning. Eller när vi väl finner tiden är vi så tröt­ta att vi kanske som­nar, efter­som allt annat har hun­nit före. Det är just Mar­tas och vår pri­or­i­ter­ing­sor­d­ning Jesus vill åt. Istäl­let för att bör­ja i allt som måste göras vill Jesus upp­muntra oss bör­ja med att sit­ta vid hans föt­ter. Och en god regel är att bör­ja var­je mor­gon med bön och bibel­läs­ning, att vi gör det är vik­ti­gare än läng­den på stun­den. Även om det inte sker på mor­gonen är det vik­tigt att vi just pri­or­it­er­ar stun­den, att vi helt enkelt har en bestämd tid då vi tar den tiden. Pre­cis som allt annat i livet, kom­mer inte goda vanor av sig själv utan genom att vi beslu­tar oss för dem.

Vi lever hek­tiska liv och mån­ga gånger räck­er inte tiden till. Men med som­maren kom­mer semes­tern för de fles­ta av oss. En peri­od då vi har mer tid, eller åtmin­stone möj­ligheten att tydli­gare pri­or­it­era vad vi gör av tiden. Jag skulle där­för vil­ja upp­muntra dig att under den­na som­maren beslu­ta dig för någon form av daglig bön och bibel­läs­ning. Semes­tern kan på så sätt bli ett ypperligt tillfälle att öva upp nya vanor som fort­sät­ter efteråt.

Semes­ter innebär ju väl­be­hövlig vila och ledighet från våra arbeten. Men den dju­pare vilan vi alla behöver finns inte enbart där, utan fram­för allt i gemen­skapen med vår Fräl­sare (se Matt 11:28–30). Bara hos Hon­om finner vår själ verk­lig ro och vila, när vi mät­tas av hans full­bor­dade ”arbete” på korset, när han får lyf­ta av våra bör­dor och vi får lära av hon­om.

Däre­mot är bön och bibel­läs­ning allde­les för säl­lan sam­mankop­plat med vila för oss krist­na, utan mån­ga gånger något vi bor­de eller måste göra. Där­för behöver både vår upp­fat­tning av bönen och vår bild av hon­om vi möter i bönen förän­dras. Han är inte vår chef eller domare, utan vår älskade Far, som älskar oss oändligt och har en enorm omsorg om oss. Vår synd och våra bör­dor är aldrig ett bekym­mer för hon­om, vi är aldrig en belast­ning för hon­om. Utan tvär­tom läng­tar han efter och älskar att ge oss av sin nåd, kär­lek och barmhär­tighet. Han läng­tar efter och älskar att lyf­ta av oss våra bör­dor och skän­ka oss verk­lig vila. Ja, han finner gläd­je och fröjd i gemen­skapen med oss (se ex. Sefan­ja 3:17). Vem skulle inte vil­ja umgås med en sådan Far? Vem skulle inte vil­ja lära kän­na hon­om än mer genom hans ord?

Ta med dig bibeln ut i naturen, väx­thuset eller på båten, mån­ga gånger får vi andra per­spek­tiv när vi läs­er om och ber till Skapelsens Gud mitt i skapelsen. Gå en prom­e­nad och sam­ta­la med Gud under prom­e­naden. Bestäm dig för att läsa en bibel­bok eller flera under som­maren, återi­gen det är bät­tre att bör­ja i det lil­la och vara tro­gen än att gå ut stort och att det inte håller.