Bil­den av Gud som den gode her­den väx­lar nu till bil­den av vär­den på en fest­mål­tid. Det är en seger­fest där de beseg­ra­de fien­der­na ser på när kung­en smörjs med olja innan mål­ti­den och ges en bäga­re med över­flö­dan­de väl­sig­nel­se. Den kung som orden fram­för allt gäl­ler är Jesus Kristus. Han vand­ra­de i döds­skug­gans dal under sitt jor­de­liv, genom lidan­de och ner i döden genom kor­set. Han såg ut att ha bli­vit beseg­rad av sina fien­der men upp­väck­tes av Gud på tred­je dagen och sit­ter nu på Faderns hög­ra sida upp­höjd över all­ting. Han är den Konung som alla män­ni­skor en dag skall böja sina knän inför och bekän­na att Jesus Kristus är Her­ren (Fil 2:10–11).

Den­na seger­fest gav Jesus tröst under hans lidan­de på jor­den, och den är nu även vår om vi är i Kristus. Vi kan veta att döden, syn­den och onds­kans mak­ter redan är beseg­ra­de genom Jesu död och upp­stån­del­se. Även om vi ännu inte ser den­na verk­lig­het på jor­den kan vi vän­da blic­ken till Gol­ga­ta och den tom­ma gra­ven och där­i­ge­nom få en för­säk­ran på seger­fes­ten en dag vän­tar oss i him­len. Den dagen då Gud som vär­den på fest­mål­ti­den — med ett över­flöd som ald­rig tar slut — kom­mer att ta emot oss som heders­gäs­ter och vi kom­mer att få bo i Her­rens hus för all­tid (vers 6).

Svå­rig­he­ter­na och lidan­det vi möter kanske inte för­änd­ras eller för­svin­ner, men viss­he­ten om att den dagen vän­tar oss för­änd­rar hur vi ser på dem. Det är en tröst att veta att de inte varar för evigt. Det är en upp­muntran att veta att det som vän­tar oss en dag med him­mels­vid skill­nad över­träf­far all vår nöd (2 Kor 4:16–18). Det föder uthål­lig­het och gläd­je även mitt i svå­rig­he­ter och lidande