Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.
Hur kan du veta att den kristna tron är sann?
Den frågan har jag fått flera gånger och säkert du också någon gång. Vad skulle du svara på den frågan? Vad är det som gör att den kristna tron är sann medan alla andra religioner inte är det? Varför har Bibeln rätt och inte Koranen, Mormons bok, Bhagavad Gita eller Richard Dawkins bok Illusionen om Gud? Bibelns svar är att skapelsen är beviset på att det finns en Gud och hur han är (Rom 1:19–20), och beviset för att den kristna tron är sann finner vi i den tomma graven och Jesu uppståndelse från de döda (som vi ser i 1 Kor 15). Jag tror däremot att de allra flesta kristna skulle börja i ett svar som låter ungefär så här: ”Jag vet att den kristna tron är sann eftersom jag känner det i hjärtat.” Det är ett väldigt bra svar på sitt sätt eftersom den kristna tron verkligen är erfarenheten av den levande och uppståndne Jesus. Däremot behöver sanningsintyget för den kristna tron vara förankrat i något mer, något djupare och något mer bergfast än enbart våra känslor. Dels för att våra känslor är otillförlitliga och dels för att många människor upplever en stark tro att just den egna religionen är sann och även har upplevelser att peka på.
I 1 Korintierbrevet 15 ger Paulus oss svaret på denna fråga och den grund som vår tro behöver vila på. Han förklarar att det främsta beviset på att den kristna tron är sann är att graven var tom och att Jesus sedan visade sig synligt för över 500 människor. Uppståndelsen tillhör enligt Paulus det allra viktigaste i evangeliet eftersom allt annat står och faller med den. I texten i inledningen förklarar Paulus nämligen att om Jesus enbart dog på korset men inte uppstod från de döda, då var allt annat Jesus sa en lögn och allt det han kom för att göra utan effekt. Då är vi som kristna ”fortfarande kvar i våra synder” och de som dött ”i Kristus förlorade”. Om Jesus inte uppstod då är vår tro ”meningslös” och vi ”de ömkligaste av alla människor”, eftersom vi tror på en lögn och sedan går evigt förlorade. Men så är inte fallet. Paulus fortsätter i vers 20: ”Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda” och förklarar därefter att det bokstavligen förändrar allt. Därför kan vi veta att synden är besegrad och fullkomligt försonad i Kristus. Därför kan vi veta att döden - ”vår sista fiende berövas sin makt” — och att vi en dag ska uppstå med nya kroppar till ett nytt liv i evighet. Därför kan vi veta att vår tro är sann, att den inte enbart är en känsla utan att den vilar på en historisk händelse.
Det ligger en djup befrielse i att kunna leda våra oroliga hjärtan till detta historiska faktum — att graven verkligen var tom och att Jesus verkligen uppstod. För där kan våra vacklande, tvivlande och oroliga hjärtan finna fast mark under fötterna. Där förstår vi att Jesus verkligen besegrat synden, döden och ondskans makter, och att han öppnat vägen till Gud, att han aldrig kommer överge oss utan leda oss hela vägen hem till sig själv. Vi kan veta det även när vi inte känner det, och vi bör be Gud att han genom den Helige Ande gör så att vi även känner det.Då kanske någon invänder: ”Men hur kan vi veta att dom som såg Jesus inte hittade på?” Det hinner vi inte beröra nu. Men för dig som är intresserad vill jag tipsa om boken “Fallet Jesus” av Lee Strobel, som också finns i en utgåva för unga och även som film. Ett annat boktips är “Kan jag verkligen lita på Bibeln?” — om Bibelns trovärdighet — som kommer i början av september och som jag kommer ha med till kyrkan någon gång.
Döden är uppslukad i seger. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus! Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves.
