“Vi tror ock på Jesus Kristus… sit­tan­de på allsmäk­tig Gud Faders hög­ra sida, där­i­från igen­kom­man­de till att döma levan­de och döda.”

När Pau­lus pre­di­kar i Athen på Aero­pa­gen för­kla­rar han att Gud har ”bestämt en dag då han ska döma värl­den i rätt­fär­dig­het” genom Jesus Kristus. Det är allt­så inte Gud utan Jesus som kom­mer att döma värl­den (se även Joh 5:22). Stan­na upp och fun­de­ra en stund över föl­jan­de frå­gor: Är det­ta goda eller dåli­ga nyhe­ter? Vad är din förs­ta käns­la och tan­ke? Är tan­ken på domens dag något som fyl­ler dig med hopp eller fruk­tan? Hur du kän­ner inför den­na san­ning kan avslö­ja något om dig själv och din ställ­ning till Gud. Vi åter­kom­mer till det senare.

Tänk dig att en mör­da­re blir gri­pen på bar gär­ning. Det finns ing­en som helst tve­kan om att per­so­nen är skyl­dig och mäng­der med bevis kny­ter per­so­nen till brot­tet. Vid en sena­re rät­te­gång; är det då dåli­ga eller goda nyhe­ter att doma­ren dömer honom som skyl­dig? Natur­ligt­vis är det goda nyhe­ter. Mot­sat­sen vore fruk­tans­värd, då är vår rygg­märgs­re­ak­tion stor ils­ka och vre­de. Den oskyl­di­ge ska gå fri medan de skyl­di­ge ska dömas. Om det­ta är goda nyhe­ter i en jor­disk dom­stol är det oänd­ligt myc­ket goda­re nyhe­ter att de skyl­di­ga en gång kom­mer att dömas i den him­mels­ka dom­sto­len. Då den Gud som ser och vet allt i full­kom­lig rätt­fär­dig­het och rätt­vi­sa kom­mer att döma värl­den. Då all synd och onds­ka kom­mer att få sitt rätt­mä­ti­ga straff. Det är goda nyhe­ter och inte dåli­ga nyheter.

Fak­tum är att Bibeln gång på gång talar om den­na dag som en gläd­jens dag, då även ska­pel­sen kom­mer att jub­la och klap­pa i hän­der­na (se ex. Jes 55:12). Sam­ti­digt beskrivs även Her­rens dag som en fruk­tans­värd dag, men bara för dem som kom­mer att drab­bas av Guds vre­de och dom. De som är skyl­di­ga och där­för för­tjä­nar att dömas. Johan­nes för­kla­rar att ”den full­kom­li­ga kär­le­ken dri­ver ut räds­la, för räds­lan hör sam­man med straff. Den som är rädd är inte full­kom­nad i kär­le­ken” (1 Joh 4:18). Om du upp­le­ver räds­la inför domens dag kan orsa­ken vara att du inte tagit emot fräls­ning­en från Jesus Kristus — du är inte full­kom­nad i kär­le­ken. Utan Kristus bör du vara rädd för den dagen för i dig själv finns ing­et hopp. Men evan­ge­li­et säger att den skyl­di­ge — Jesus Kristus — en gång döm­des för att de skyl­di­ga — du och jag — skul­le kun­na full­kom­ligt gå fria. Genom omvän­del­sen och tron på Jesus Kristus blir vi full­kom­ligt frikän­da från domen och behö­ver inte läng­re fruk­ta den utan kan istäl­let se fram emot den dagen med gläd­je och för­vän­tan. Vän­der vi blic­ken till oss själ­va och vår egen för­må­ga fin­ner vi bara hopp­lös­het, men vän­der vi blic­ken till Jesu full­bor­da­de fräls­ning fin­ner vi ett evigt och orubb­ligt hopp.

Domen är en gläd­jens dag för den som till­hör Jesus Kristus. När vi ser oss omkring i värl­den kan det se ut som om onds­kan och djä­vu­len vin­ner segern. När vi ser hur de skyl­di­ga stän­digt går fria kan vi tän­ka att rätt­vi­san är blind. När vi kän­ner smär­tan av hur vår kropp bryts ner, och hela ska­pel­sen med den, kan vi tap­pa modet. Men i allt det­ta har vi ändå hopp eftersom vi vet att en dag kom­mer Jesus Kristus till­ba­ka — på sam­ma sätt som han steg upp — och då kom­mer han bok­stav­li­gen att stäl­la allt till rät­ta. Rätt­vi­san kan vara blind i vår tid, men den dagen kom­mer full rätt­vi­sa ski­pas. Då kom­mer all synd och onds­ka att få sitt rätt­vi­sa straff och slut. Och då kom­mer de som till­hör Jesus Kristus få se honom ansik­te mot ansik­te i en för­ny­ad kropp och för­ny­ad ska­pel­se. Där­för bör vi läsa stro­fen ”där­i­från igen­kom­man­de till att döma levan­de och döda” med stor gläd­je och för­vän­tan. För om du är i Jesus Kristus är den dagen ald­rig en dag att fruk­ta utan en dag att se fram emot och fin­na tröst i. Den dagen är inte slu­tet på våra liv utan bör­jan på den verk­li­ga början.