Vi tror på Gud Fadern, vi tror på Jesus Kristus och vi tror på den heli­ge Ande. Vi är nog mer vana vid de två förs­ta än den sista. Men som jag skrev i ett tidi­ga­re vec­kobrev, tror vi krist­na på en tre­e­nig Gud. En Gud som i evig­het exi­ste­rat i full­kom­lig­het enhet sam­ti­digt i tre tyd­li­ga per­so­ner — Fader, Son och Ande. Det är vik­tigt att vi för­står att Anden är just en per­son och inte en kraft eller en sak. Sam­ti­digt som per­so­ner­na i gudo­men är oli­ka är de ändå en enhet och age­rar som en enhet. En Gud i tre per­so­ner och tre per­so­ner i en Gud. Vi har för vana att tän­ka att Fadern är Gud, kanske Sonen, men vi behö­ver ock­så påmin­nas om att Anden är lika myc­ket Gud som både Fadern och Sonen.

Anden var aktiv redan vid ska­pel­sen (1 Mos 1:1–2) och vi ser sedan hur han ver­kar i och genom Guds folk under Gam­la Tes­ta­men­tets tid. Genom den Heli­ge Ande blev Maria havan­de med Jesus (Matt 1:18, 20; Luk 1:35). Genom Andens kraft lev­de och utför­de han sin gär­ning på jor­den (Luk 3:22; 4:1, 14, 17–21; 10:21; Apg 10:38). Genom Anden fram­bar han sig själv som ett offer på kor­set (Heb 9:14), blev upp­väckt från de döda och satt på Gud Faderns hög­ra sida (Rom 1:4; 1 Tim 3:16). Jesus är där­ef­ter den som sän­der Anden till för­sam­ling­en för att ge dem kraf­ten och frimo­dig­he­ten till att pre­di­ka evan­ge­li­et för hela värl­den (Apg 1:5; 1:8; 2:33; 11:16; 1 Pet 1:15). Och det är Anden som sedan kom­mer över män­ni­skor när Guds Ord för­kun­nas (Apg 10:44; 11:15; 1 Tess 1:5), som över­be­vi­sar om synd, rätt­fär­dig­het och dom (Joh 16:8–11) och som föder män­ni­skor på nytt (Joh 3:6; Tit 3:5). Andens upp­gift är att för­här­li­ga Sonen (Joh 16:14).  

Det är först efter att Jesus har sti­git upp till him­len som den heli­ge Anden blir utgju­ten över allt Guds folk (Apg 2:17–18). Dess­förin­nan hade han enbart vilat över sär­skil­da per­so­ner vid sär­skil­da till­fäl­len, såsom kung­ar och pro­fe­ter. Men efter pingst­da­gen — när vägen genom Jesu för­so­nings­död öpp­nats in i det all­ra heli­gas­te för alla som vän­der om och tror — får alla tro­en­de ta emot Anden. Plat­sen där Guds när­va­ro vilar är inte läng­re temp­let i Jeru­sa­lem, utan vi som enskil­da och som för­sam­ling­ar är nu temp­let för den Heli­ge Ande (1 Kor 3:16–17; 6:19). Han byg­ger upp, utrus­tar och ger av sina gåvor till för­sam­ling­en (1 Kor 12).

Anden trös­tar oss (Apg 9:13), väg­le­der och styr oss (Apg 13:2, 4; 15:28; 16:6; 20:23; 21:11, för­vand­lar oss till Kristi lik­het (2 Kor 3:17–18) och ger oss kraf­ten till att dag­li­gen leva som krist­na (Rom 14:17; 15:13; 1 Kor 12:3; Judas 20). Han hjäl­per oss i vår svag­het och är vår före­bed­ja­re (Rom 8:26–27), och bekräf­tar för oss att vi är Guds äls­ka­de barn (Rom 8:14–16; Gal 4:6). Han är inte bara bekräf­tel­sen på vår fräls­ning här och nu, utan även garan­tin på att Gud kom­mer beva­ra oss fram till tidens slut och ge oss det evi­ga him­mels­ka arvet (2 Kor 1:22; Ef 1:13–14). Anden skän­ker gläd­jen mitt lidan­det (1 Tess 1:6) och ger oss orden till att vitt­na mitt under för­föl­jel­se (Mark 13:11; Luk 12:12).

Vi har nu tit­ta på många saker som Anden gjort och gör, och ändå finns det mer att säga om honom. Men det­ta är till­räck­ligt för att väc­ka djup för­und­ran och tack­sam­het hos oss. Tänk att Fadern och Sonen — Gud själv — tar sin boning i oss genom Anden (Joh 14:23; Rom 8:9, 11; 2 Tim 1:14). Jag säger det igen — GUD SJÄLV har tagit sin boning hos dig som tro­en­de. Var du än befin­ner dig, vil­ken situ­a­tion du än är i, är Gud med dig och i dig. Du är ald­rig ensam, hjälp­lös eller utläm­nad. Sam­ma kraft som upp­väck­te Jesus Kristus från de döda och sat­te honom på Guds hög­ra sida är nu verk­sam i dig som tror (Ef 1:18–20). Det krist­na livet är omöj­li­gen något vi kla­rar i egen kraft utan vi behö­ver stän­digt leva i bero­en­de av Andens kraft. Då är det gott att påmin­nas om allt vi äger genom Anden och att hans kraft ald­rig sinar även när vår gör det.

(Delar av de bibel­re­fe­ren­ser som tex­ten hän­vi­sar till är sam­man­ställ­da av David Mat­his, i tex­ten “We beli­e­ve in the Holy Spi­rit” som finns att läsa på Desi­ring God.)