”Om du fick öns­ka dig vad som helst i hela värl­den vad skul­le du öns­ka då?” Jag tror att fle­ra av er har sett när Sven Melan­der stäl­ler den­na frå­ga till ett skol­barn och vill att hon ska sva­ra: ”Fred på jor­den.” Men istäl­let sva­rar hon en doc­ka, en cykel, en video, peng­ar, men till slut lyc­kas han ändå få hen­ne att ge det svar han söker, fred på jor­den. Sven Melan­der har fak­tiskt rätt. Det alla män­ni­skor (inte bara bar­nen) öns­kar sig mest av allt i hela värl­den är fred på jor­den, eller sna­ra­re frid i våra hjär­tan. Mitt i allt jul­stök, alla klap­par och allt som ska hin­nas med läng­tar alla män­ni­skor efter verk­lig jul­frid. Men frå­gan är var vi fin­ner den­na friden?

När Jesus fötts i Bet­le­hem visar sig en äng­el för någ­ra her­dar som vak­tar sina får utan­för sta­den. Äng­eln för­kun­nar bud­ska­pet: ”Idag har en Fräl­sa­re bli­vit född åt er i Davids stad. Han är Mes­si­as, Her­ren” (Luk 2:9). Äng­eln för­kla­rar sedan hur her­dar­na ska kän­na igen bar­net; att det “är lin­dat och lig­ger i en krub­ba”. Där­ef­ter visar sig en stor him­melsk här som pri­sar Gud med orden från ver­sen i inled­ning­en. I höj­den får Gud all ära och lov­sång för fräls­ning­en genom Jesus Kristus, och på jor­den får vi män­ni­skor frid med Gud genom Jesus Kristus. Det är den frid som alla män­ni­skor dju­past läng­tar efter och utan den fin­ner ing­en män­ni­ska verk­lig och bestå­en­de frid. Den frid på jor­den som Jesus kom­mer med — genom sitt liv, död och upp­stån­del­se — är näm­li­gen inte lite lugn och ro, utan det är att vi män­ni­skor kan kom­ma i en rätt rela­tion till vår Ska­pa­re och Gud. Att vi som är Guds fien­der och sla­var under syn­den kan få bli hans äls­ka­de barn. Att vi som är skyl­di­ga kan bli frikän­da och för­låt­na. Att vi som står under Guds rätt­fär­di­ga vre­de och dom kan bli full­kom­ligt för­so­na­de med Gud.

Den­na frid kom­mer där­e­mot inte till alla män­ni­skor, utan äng­lar­na för­kla­rar att den gäl­ler män­ni­skor som han äls­kar. Eller annorlun­da uttryckt, fri­den gäl­ler dem som genom omvän­del­se och tro tagit emot gåvan som Gud ger oss i Jesus Kristus. Det är endast de som tror på Jesu namn som får ta emot ”Guds frid, som över­går allt för­stånd” (Fil 4:7). Den verk­li­ga fri­den kom­mer uti­från viss­he­ten att få vara full­kom­ligt mot­ta­gen, för­lå­ten och äls­kad av Gud, och att inte behö­va döl­ja någon­ting inför honom. När vi tagit emot den­na gåva väcks sedan en gläd­je och tack­sam­het i våra hjär­tan så att även vi stäm­mer in i äng­lar­nas lov­sång till Gud: ”Ära åt Gud i höj­den!”