Har du någon gång tänkt på att den krist­na tron fak­tiskt byg­ger på en rad omöj­lig­he­ter!? Från Bibelns förs­ta till sista sida ser vi saker som omöj­li­gen kun­nat ske om inte den allsmäk­ti­ge Guden hand­lat. Det gäl­ler även allt som sker kring den förs­ta julen när Jesus föds i Bet­le­hem. Till exem­pel, Saka­ri­as och Eli­sa­bet blir för­äld­rar till Johan­nes Döpa­ren trots att de är för gam­la (Luk 1:18), Maria blir gra­vid med Jesus trots att ing­en man hade varit med hen­ne (Luk 1:26ff), Jesus föds i Bet­le­hem, där pro­fe­ten Mika för­ut­sagt att Mes­si­as skul­le födas, trots att famil­jen bod­de i Nasa­ret och inte hade någon anled­ning att resa till Bet­le­hem just då (Luk 2:1ff). Men för att full­bor­da den fräls­nings­plan som Gud bestämt redan innan ska­pel­sens grund blev lagd (Ef 1:3–6) och som sedan utlo­vas genom hela Gam­la Tes­ta­men­tet låter Gud en rad omöj­lig­he­ter ske. Ett åld­ran­de par blir gra­vi­da, en ung flic­ka får ett barn genom den heli­ge Anden, och Gud ord­nar med en skatt­skriv­ning för hela Romar­ri­ket för att flyt­ta Josef och Maria från Nasa­ret till Bet­le­hem. När Maria frå­gar äng­eln Gabri­el om hur hon skall bli gra­vid utan att ha varit med en man, får hon sva­ret som vi inled­de med: ”ty för Gud är ingen­ting omöj­ligt.” Gud är en Gud som stän­digt gör det omöj­li­ga. Eller sna­ra­re, han gör det som är fullt möj­ligt för honom men helt omöj­ligt för oss män­ni­skor. Det finns ingen­ting som Gud inte kan göra och ingen­ting som kan hind­ra honom från att utfö­ra sin vil­ja och plan. Allt Gud vill göra kan han göra.

För många män­ni­skor är det här ett pro­blem, och sorg­ligt nog ifrå­ga­sät­ter även många krist­na omöj­lig­he­ter­na i Bibeln. De ploc­kar bort saker som jung­fru­fö­del­sen, und­ren, Jesu offer­död i vårt stäl­le och en rad and­ra saker som inte låter rim­ligt för oss män­ni­skor. Till slut står man med en Bibeln där det knappt finns något kvar, annat än all­män­na fra­ser om kär­lek och tole­rans. Med en Gud som mer lik­nar en lite bätt­re ver­sion av en män­ni­ska än den allsmäk­ti­ge, all­ve­tan­de och heli­ge Guden. En sådan Gud kan ald­rig skän­ka någon verk­lig fräls­ning eller något hopp, inte hel­ler någon verk­lig tröst eller trygg­het. Nej, en sådan ”för­mänsk­li­gad” Gud är lika ute­läm­nad åt värl­dens onds­ka och obe­räk­ne­lig­het som vi är. Men som tur är har vi en Gud som verk­li­gen kan göra det omöj­li­ga, och det är vår sto­ra trygg­het och vårt sto­ra hopp. Han kan göra en jung­fru gra­vid, han kan bli män­ni­ska i ett nyfött litet barn i Bet­le­hem och han kan bära all vår synd upp på kor­set och full­kom­ligt beseg­ra döden, så att hopp­lö­sa syn­da­re genom tron kan bli helt för­låt­na och mot­tag­na av den levan­de Guden och ärva evigt liv efter döden.

När män­ni­skor ser Bibelns omöj­lig­he­ter som ett skäl att inte tro, är de där­för vi har all anled­ning att tro. Om Gud enbart gjor­de saker som i våra ögon var rim­li­ga och begrip­li­ga, vore han inte Gud utan endast en män­ni­ska som dig och mig. Om vi helt kun­de för­stå och omfam­na hur och var­för han gör saker vore han inte läng­re Gud. Kanske är det även där skon kläm­mer eftersom vi män­ni­skor hell­re vill helt för­stå än att helt för­trös­ta på Gud.