Tänk dig att hela ditt liv skul­le spe­las in på en film. Alla dina hand­ling­ar, både de som and­ra män­ni­skor ser men ock­så de som ing­en annan ser. Men även var­je tan­ke du tänkt i livet skul­le fin­nas med, vil­ket i sin tur skul­le resul­te­ra i en väl­digt lång film. Tänk dig sedan att du till­sam­mans med män­ni­skor i din när­het skul­le se den. Vad skul­le du kän­na då? Det skul­le med all säker­het vara en fruk­tans­värd upp­le­vel­se för dig, och ris­ken finns att du inte hade många vän­ner kvar efteråt. Som tur är kom­mer något sådant ald­rig hända.

I Psal­ta­ren 139 beskri­ver David att en sådan full­kom­lig kun­skap om oss har Gud. Han vet pre­cis allt om oss, var­je hand­ling, tan­ke och inten­tion. Han genom­skå­dar oss full­stän­digt, pre­cis som en rönt­gen, och ingen­ting i våra liv är dolt för honom. David beskri­ver även hur Gud finns pre­cis över­allt (vers 8–12). Och hur han redan kän­ner till allt om våra liv, han var där redan innan vi föd­des och har redan räk­nat alla våra livs­da­gar (vers 13–16). Slut­li­gen för­kla­rar David att Gud ser all onds­ka i värl­den, även din och min (vers 19–22). Kort sagt, vi är all­tid och över­allt full­kom­ligt genom­skå­da­de av Gud. Är det­ta dåli­ga eller goda nyhe­ter? Om det vore fruk­tans­värt att vara helt genom­skå­dad av and­ra män­ni­skor, hur myc­ket vär­re vore det då inte inför en full­kom­ligt ren och helig Gud? Och ändå ser vi att des­sa san­ning­ar väc­ker tack­sam­het och för­und­ran hos David (vers 6). Hur kom­mer det sig egentligen?

Orsa­ken fin­ner vi i en annan av Davids psal­mer, där han skri­ver: ”Salig är den som fått sitt brott för­lå­tet, sin synd över­täckt! Salig är den som HER­REN inte till­räk­nar synd” (Ps 32:1–2). Om du — likt David (Ps 139:23–24) — har vänt om från din synd och sökt fräls­ning­en hos Jesus Kristus, vet du att den Gud som full­kom­ligt genom­skå­dar dig ock­så är den Gud som full­kom­ligt äls­kar dig och är för dig (se ex. Rom 8:31–32, 1 Joh 4:9–20). Han är inte din mot­stån­da­re eller fien­de, utan din Fader och du hans äls­ka­de barn. Eftersom Jesus redan har burit all synd, skuld och skam upp på kor­set, finns det ingen­ting — abso­lut ingen­ting — som den tro­en­de behö­ver döl­ja inför Gud och som han inte redan har för­so­nat. När den­na san­ning­en verk­li­gen får grepp om våra hjär­ta blir vi verk­ligt fria män­ni­skor. Vi slu­tar att göm­ma oss inför Gud och and­ra män­ni­skor, och vi slu­tar att för­sva­ra oss utan kan öppet erkän­na våra fel om de skul­le bli syn­li­ga för and­ra. Vi blir tryg­ga eftersom vi vet att vår sta­tus inför Gud inte grun­dar sig på hur väl vi lyc­kas eller om vi miss­lyc­kas, utan endast på vad Jesus redan har gjort för oss på korset.

När du vet att dina syn­der redan är för­låt­na, blir det en oer­hörd tröst och upp­muntran att Gud ser allt och finns över­allt. Han är med dig över­allt, vet pre­cis vad du går ige­nom och kän­ner med dig i allt. Du är ald­rig ensam eller utläm­nad åt dig själv, utan oav­sett vad som hän­der kan ingen­ting — abso­lut ingen­ting — skil­ja dig från Guds kär­lek i Jesus Kristus.