Tänk dig att hela ditt liv skulle spelas in på en film. Alla dina han­dlin­gar, både de som andra män­niskor ser men ock­så de som ingen annan ser. Men även var­je tanke du tänkt i livet skulle finnas med, vilket i sin tur skulle resul­tera i en väldigt lång film. Tänk dig sedan att du till­sam­mans med män­niskor i din närhet skulle se den. Vad skulle du kän­na då? Det skulle med all säk­er­het vara en fruk­tans­värd upplevelse för dig, och risken finns att du inte hade mån­ga vän­ner kvar efteråt. Som tur är kom­mer något sådant aldrig hän­da.

I Psaltaren 139 beskriv­er David att en sådan ful­lkom­lig kun­skap om oss har Gud. Han vet pre­cis allt om oss, var­je han­dling, tanke och inten­tion. Han genom­skå­dar oss full­ständigt, pre­cis som en rönt­gen, och ingent­ing i våra liv är dolt för hon­om. David beskriv­er även hur Gud finns pre­cis över­allt (vers 8–12). Och hur han redan kän­ner till allt om våra liv, han var där redan innan vi föd­des och har redan räk­nat alla våra livs­da­gar (vers 13–16). Slut­li­gen förk­larar David att Gud ser all ond­s­ka i världen, även din och min (vers 19–22). Kort sagt, vi är alltid och över­allt ful­lkom­ligt genom­skå­dade av Gud. Är det­ta dåli­ga eller goda nyheter? Om det vore fruk­tans­värt att vara helt genom­skå­dad av andra män­niskor, hur myck­et värre vore det då inte inför en ful­lkom­ligt ren och helig Gud? Och ändå ser vi att dessa san­ningar väck­er tack­samhet och förun­dran hos David (vers 6). Hur kom­mer det sig egentli­gen?

Orsak­en finner vi i en annan av Davids psalmer, där han skriv­er: ”Salig är den som fått sitt brott för­låtet, sin synd övertäckt! Salig är den som HERREN inte till­räk­nar synd” (Ps 32:1–2). Om du — likt David (Ps 139:23–24) — har vänt om från din synd och sökt fräl­snin­gen hos Jesus Kris­tus, vet du att den Gud som ful­lkom­ligt genom­skå­dar dig ock­så är den Gud som ful­lkom­ligt älskar dig och är för dig (se ex. Rom 8:31–32, 1 Joh 4:9–20). Han är inte din mot­stån­dare eller fiende, utan din Fad­er och du hans älskade barn. Efter­som Jesus redan har burit all synd, skuld och skam upp på korset, finns det ingent­ing — abso­lut ingent­ing — som den troende behöver döl­ja inför Gud och som han inte redan har för­son­at. När den­na san­nin­gen verk­li­gen får grepp om våra hjär­ta blir vi verk­ligt fria män­niskor. Vi slu­tar att göm­ma oss inför Gud och andra män­niskor, och vi slu­tar att försvara oss utan kan öppet erkän­na våra fel om de skulle bli syn­li­ga för andra. Vi blir tryg­ga efter­som vi vet att vår sta­tus inför Gud inte grun­dar sig på hur väl vi lyckas eller om vi miss­ly­ckas, utan endast på vad Jesus redan har gjort för oss på korset.

När du vet att dina syn­der redan är för­låt­na, blir det en oer­hörd tröst och upp­muntran att Gud ser allt och finns över­allt. Han är med dig över­allt, vet pre­cis vad du går igenom och kän­ner med dig i allt. Du är aldrig ensam eller utläm­nad åt dig själv, utan oavsett vad som hän­der kan ingent­ing — abso­lut ingent­ing — skil­ja dig från Guds kär­lek i Jesus Kris­tus.