Om du får leva ett rela­tivt långt liv kom­mer du att sova bort hela 26 år av det. En his­nan­de tan­ke! 26 år då du inte har någon som helst kon­troll över vad som sker. Då egent­li­gen vad som helst kan hän­da och du är helt oför­be­redd. En skräm­man­de tan­ke! Söm­nen är där­för en påmin­nel­se om vad som egent­li­gen all­tid gäl­ler — du och jag inte har kon­trol­len över våra liv och vad som sker (även om vi stän­digt lurar oss själ­va att tro det). Men det finns en som har full­kom­lig kon­troll och som ald­rig sover — Bibelns Gud.

När Baals­prof­ter­na på ber­get Kar­mel ropar oav­bru­tet till sin gud utan att få svar retas pro­fe­ten Elia med dem och säger: ”Ropa hög­re. Visst är han en gud, men han kanske sit­ter för­sjun­ken i tan­kar, eller så är han upp­ta­gen eller på resa, kanske sover han, men då ska han väl vak­na.” (1 Kung 17:27). Pre­cis så beskrivs avgu­dar­na i Bibeln och så kan vi även kän­na igen dem i våra liv — de är stum­ma, sovan­de och oför­mög­na att hjäl­pa oss.

Föl­jer vi ”trå­dar­na bak­åt” i vår oro fin­ner vi ofta det som är en avgud. Bakom vår oro finns ofta något vi för­trös­tar på istäl­let för Gud. Det kan vara vår egen kraft eller för­må­ga, and­ra män­ni­skor, peng­ar, pry­lar, arbe­te och en mängd and­ra saker. Lägg där­för mär­ke till vad som lig­ger bakom din oro och led ditt hjär­ta bort från alla bräck­li­ga grun­der till en ännu stör­re för­trös­tan på den ende Guden, som är oför­än­der­lig och allsmäk­tig, som ald­rig sover utan har allt i sin hand. Endast hos honom fin­ner din själ sin ro.