Han som aldrig sover

Nej, han som bevarar Israel, han slum­rar inte, han sover inte.

Om du får leva ett rel­a­tivt långt liv kom­mer du att sova bort hela 26 år av det. En his­nande tanke! 26 år då du inte har någon som helst kon­troll över vad som sker. Då egentli­gen vad som helst kan hän­da och du är helt oför­beredd. En skräm­mande tanke! Söm­nen är där­för en påmin­nelse om vad som egentli­gen alltid gäller — du och jag inte har kon­trollen över våra liv och vad som sker (även om vi ständigt lurar oss själ­va att tro det). Men det finns en som har ful­lkom­lig kon­troll och som aldrig sover — Bibelns Gud.

När Baal­sprofter­na på berget Karmel ropar oavbrutet till sin gud utan att få svar retas pro­feten Elia med dem och säger: ”Ropa högre. Visst är han en gud, men han kanske sit­ter försjunken i tankar, eller så är han upp­ta­gen eller på resa, kanske sover han, men då ska han väl vak­na.” (1 Kung 17:27). Pre­cis så beskrivs avgu­dar­na i Bibeln och så kan vi även kän­na igen dem i våra liv — de är stum­ma, sovande och oför­mögna att hjäl­pa oss.

Föl­jer vi ”trå­dar­na bakåt” i vår oro finner vi ofta det som är en avgud. Bakom vår oro finns ofta något vi förtrös­tar på istäl­let för Gud. Det kan vara vår egen kraft eller för­må­ga, andra män­niskor, pen­gar, pry­lar, arbete och en mängd andra sak­er. Lägg där­för märke till vad som lig­ger bakom din oro och led ditt hjär­ta bort från alla bräck­li­ga grun­der till en ännu större förtrös­tan på den ende Guden, som är oförän­derlig och allsmäk­tig, som aldrig sover utan har allt i sin hand. Endast hos hon­om finner din själ sin ro.