Om vi tit­tar ut i natu­ren ver­kar allt vara dött och liv­löst. Men om bara någ­ra måna­der sker den fan­tas­tis­ka för­vand­ling­en som var­je vår inne­bär, då all­ting får nytt liv och blom­mar. Ing­et träd i natu­ren bär stän­dig frukt, utan det tar tid, krävs arbe­te och trä­det behö­ver ha röt­ter­na i närings­rik jord. Sam­ma sak gäl­ler för den tro­en­de som vill hel­gas och växa i tron. Det tar tid, arbe­te och dju­pa röt­ter för att att bära frukt i rätt tid.

Vad är det då som gör att den tro­en­de hel­gas? Jo, sva­ret har vi i vers 2 i Psal­ta­ren 1. Den sali­ga män­ni­skan känns igen på att ”han har sin gläd­je i Her­rens under­vis­ning och begrun­dar hans ord dag och natt.” Två saker ser vi här om den tro­en­de, en inställ­ning (gläd­je) och en hand­ling (begrun­dan­de). Den tro­en­de ser på Her­rens under­vis­ning med njut­ning och fröjd, den är för honom “mer värd än guld, än mäng­der av fint guld. De är söta­re än honung, än renas­te honung” (Ps 19:11). Det vi äls­kar ägnar vi vår tid åt och i psal­men ser vi att den tro­en­de där­för stän­digt begrun­dar Guds ord. Han läser det, medi­te­rar över det och ber om den Heli­ge Andes för­vand­ling genom det.

Hel­gel­se­pro­ces­sen går lång­samt men sker ald­rig av sig själv och utan arbe­te. Vill vi bära frukt mås­te ock­så våra röt­ter växa sig allt dju­pa­re i gemen­ska­pen med Jesus Kristus och Hans ord. För endast genom att för­bli i Honom och Hans ord kan vi bära rikt frukt (se ex. Joh 8:31; 15:1–8). Där­för skul­le jag vil­ja upp­munt­ra dig att läsa Bibeln dag­li­gen. Läs hell­re kor­ta­re styc­ken, bed­jan­de, begrun­da­de och lång­sik­tigt, än sto­ra mäng­der enbart för en tid. Och be Gud att skän­ka dig en sann gläd­je i Hans ord.