Om vi tit­tar ut i naturen verkar allt vara dött och livlöst. Men om bara några månad­er sker den fan­tastiska för­van­dlin­gen som var­je vår innebär, då allt­ing får nytt liv och blom­mar. Inget träd i naturen bär ständig frukt, utan det tar tid, krävs arbete och trädet behöver ha röt­ter­na i näringsrik jord. Sam­ma sak gäller för den troende som vill hel­gas och växa i tron. Det tar tid, arbete och dju­pa röt­ter för att att bära frukt i rätt tid.

Vad är det då som gör att den troende hel­gas? Jo, svaret har vi i vers 2 i Psaltaren 1. Den sali­ga män­niskan känns igen på att ”han har sin gläd­je i Her­rens under­vis­ning och begrun­dar hans ord dag och natt.” Två sak­er ser vi här om den troende, en inställ­ning (gläd­je) och en han­dling (begrun­dande). Den troende ser på Her­rens under­vis­ning med njut­ning och fröjd, den är för hon­om “mer värd än guld, än mängder av fint guld. De är sötare än honung, än renaste honung” (Ps 19:11). Det vi älskar ägnar vi vår tid åt och i psalmen ser vi att den troende där­för ständigt begrun­dar Guds ord. Han läs­er det, medit­er­ar över det och ber om den Helige Andes för­van­dling genom det.

Hel­gelse­processen går långsamt men sker aldrig av sig själv och utan arbete. Vill vi bära frukt måste ock­så våra röt­ter växa sig allt dju­pare i gemen­skapen med Jesus Kris­tus och Hans ord. För endast genom att för­bli i Hon­om och Hans ord kan vi bära rikt frukt (se ex. Joh 8:31; 15:1–8). Där­för skulle jag vil­ja upp­muntra dig att läsa Bibeln dagli­gen. Läs hellre kortare sty­ck­en, bed­jande, begrun­dade och långsik­tigt, än sto­ra mängder enbart för en tid. Och be Gud att skän­ka dig en sann gläd­je i Hans ord.