Psalm 23 är nog den bibel­text som flest män­ni­skor kan utan­till, och i den fin­ner vi under­ba­ra san­ning­ar om vem och hur Gud är. Under någ­ra vec­kor kom­mer vi att gå ige­nom psal­men och stan­na upp inför någ­ra av des­sa dyr­ba­ra skat­ter. Om du inte redan har lärt dig den utan­till upp­ma­nar jag dig att göra det under vec­kor­na som kommer.

Bil­den av her­den och fåren var väl­känd hos psal­mens förs­ta läsa­re. Många var själ­va her­dar eller hade annan erfa­ren­het av vad yrket inne­bar. Dess­utom åter­kom­mer bil­den av Gud som her­den för sitt folk gång på gång i Gam­la tes­ta­men­tet. Även fol­kets leda­re, kung­ar och präs­ter lik­nas vid her­dar för Guds folk. Men den upp­gif­ten miss­lyc­kas de med och Gud lovar där­för att själv ta sig an sitt folk genom att sän­da sin her­de (se t ex Hese­ki­el 34). Det får sin upp­fyl­lel­se i Jesus Kristus som säger om sig själv: “Jag är den gode her­den” (Joh 10:10). När vi läser Psalm 23 bör vi det där­för göra det med blic­ken rik­tad mot Jesus.

Det förs­ta jag vill att vi ska stan­na upp inför är när­he­ten mel­lan Gud och sitt folk som psal­men beskri­ver. För­hål­lan­det mel­lan her­den och fåren var näm­li­gen en oer­hört intim rela­tion. Fåren val­la­des inte av hun­dar eller gick omkring i hagar (för­u­tom nat­te­tid). Her­den lev­de till­sam­mans med sina får och tog hand om dem i allt. Han gick före och mitt ibland dem, och han ploc­ka­de upp de får som ham­nat på vil­lo­vä­gar. Han led­de dem till plat­ser där det fanns mat och vat­ten, beskyd­da­de dem från faror och över­gav dem ald­rig. Fåren kän­de igen her­dens röst och de kom till honom när han ropa­de (pre­cis som en hund idag gör med sin husse/matte). Att vara får till en god her­de inne­bar stor trygg­het och säker­het. Att vara får till den verk­ligt gode her­den — Jesus Kristus — inne­bär en ännu stör­re trygg­het och säker­het. Han tar hand om, beskyd­dar och leder sina får genom allt. Fårens upp­gift är på ett sätt gans­ka enkel, den består i att föl­ja, lita på och lyda den gode her­den. Res­ten har han lovat att ta hand om.

Den avgö­ran­de frå­gan blir där­för: Är du ett får till den gode her­den? Kan du stäm­ma in i Davids trös­te­ri­ka ord: Her­ren är min her­de? De dyr­ba­ra skat­ter­na i Psalm 23 gäl­ler näm­li­gen endast dem som till­hör Jesus Kristus.

Bibeln lik­nar alla män­ni­skor vid vils­na får, som gått sin egen väg bort från Gud (Jes 53:6). Ing­en av oss är från bör­jan får till den gode her­den. Men alla väl­kom­nas till­ba­ka till gemen­ska­pen med Gud genom att her­den gav sitt liv för oss (se ex. Joh 10:11), och att vi genom omvän­del­se och tro tar emot den­na fräls­ning som en gåva.

Har du vänt om och satt din tro till Jesus Kristus? Om du inte har det upp­ma­nar jag dig att göra det. Och om du har gjort det, finn då vila, tröst och gläd­je i att din tro­fas­te her­de Jesus Kristus kom­mer att ta hand om dig i allt när du föl­jer, litar på och lyder honom.