Vi tror på en Gud som är allsmäk­tig. Genom att dela upp det­ta ord får vi inne­bör­den i det. Allsmäk­tig består av orden all och makt. Helt enkelt; Gud är den som har all makt i hela uni­ver­sum. Han delar inte mak­ten med någon annan, och ing­en annan har någon makt om Gud inte tillå­ter den (Joh 19:11). Gud har allt­så full­kom­ligt kon­troll på allt som sker och ingen­ting som hän­der kan över­ras­ka honom. Gud kan göra all­ting som han vill, ingen­ting är omöj­ligt för honom (Luk 1:37).

Det finns ing­en annan Gud än Bibelns Gud. Han är ska­pa­ren och upp­rätt­hål­la­ren av all­ting (som vi ska tit­ta på näs­ta vec­ka). Men det bety­der inte att han är en del av det ska­pa­de såsom vis­sa reli­gi­o­ner lär. Han finns inte i trä­den eller havet även om hela ska­pel­sen bär hans ”fin­gerav­tryck”. Nej, Gud är avskild från sin ska­pel­se, hög och upp­höjd över all­ting. Och sam­ti­digt nära var­je människa.

Gud är inte en lite bätt­re ver­sion av män­ni­skan. Nej, Gud är totalt annorlun­da än allt ska­pat och kan inte lik­nas vid något annat (se ex. Jes 40:12-ff). Han är full­kom­lig i alla sina egen­ska­per och det finns ing­en som helst mot­sätt­ning mel­lan des­sa egen­ska­per, såsom det ofta gör med oss män­ni­skor. Jakob skri­ver att Gud “inte för­änd­ras eller väx­lar mel­lan ljus och mör­ker” (Jak 1:17). Gud är den­sam­me igår och idag och i evig­het (ex. Ps 102:28; Heb 13:8).

Psal­ta­ren 139 beskri­ver att Gud är all­ve­tan­de, allse­en­de och alle­stä­des när­va­ran­de.

All­ve­tan­de: Gud äger all kun­skap. Han vet allt och ing­en kan lära eller under­vi­sa honom om någon­ting som om han behöv­de det (se även ex. Jes 40:13; Rom 11:34–35).

Allse­en­de: Det finns ingen­ting i hela uni­ver­sum som Gud inte ser. Han vet inte bara vad vi gör eller säger, utan han ser var­je tan­ke och såg oss redan när vi blev till i moder­li­vet (se även ex. 2 Krön 16:9; Heb 4:13).

Alle­stä­des när­va­ran­de: Det finns ing­en plats på jor­den eller i hela uni­ver­sum där Gud inte är (se även ex. Jer 23:24-ff; Jer 16:17). 

Det finns natur­ligt­vis väl­digt myc­ket mer att säga om Guds all­makt och det får många kon­se­kven­ser i våra liv när vi hål­ler fast vid tron på det­ta. Någ­ra saker kort till avslut­ning: Alla avgu­dar är ska­pa­de av oss män­ni­skor (eller ska­pa­de av Gud), bero­en­de av oss och är där­för lika hjälp­lö­sa som oss inför livets alla omstän­dig­he­ter (se ex. Jes 44). Den allsmäk­ti­ge Guden är där­e­mot ska­pa­ren av all­ting, obe­ro­en­de av oss, har all kraft och kon­troll och kan där­för leda oss genom livets alla omstän­dig­he­ter. Det är en stor trygg­het att vara barn till Gud, en vila i att han är Gud och inte jag, att han och inte jag har all makt, full­kom­lig kon­troll, ser allt, vet allt och är över allt.