Vi tror på en Gud som är allsmäk­tig. Genom att dela upp det­ta ord får vi innebör­den i det. Allsmäk­tig består av orden all och makt. Helt enkelt; Gud är den som har all makt i hela uni­ver­sum. Han delar inte mak­ten med någon annan, och ingen annan har någon makt om Gud inte tillåter den (Joh 19:11). Gud har allt­så ful­lkom­ligt kon­troll på allt som sker och ingent­ing som hän­der kan över­ras­ka hon­om. Gud kan göra allt­ing som han vill, ingent­ing är omöjligt för hon­om (Luk 1:37).

Det finns ingen annan Gud än Bibelns Gud. Han är ska­paren och upprät­thål­laren av allt­ing (som vi ska tit­ta på näs­ta vec­ka). Men det bety­der inte att han är en del av det ska­pade såsom vis­sa reli­gion­er lär. Han finns inte i trä­den eller havet även om hela skapelsen bär hans ”fin­ger­avtryck”. Nej, Gud är avskild från sin skapelse, hög och upphöjd över allt­ing. Och sam­tidigt nära var­je män­niska.

Gud är inte en lite bät­tre ver­sion av män­niskan. Nej, Gud är totalt annor­lun­da än allt ska­p­at och kan inte lik­nas vid något annat (se ex. Jes 40:12-ff). Han är ful­lkom­lig i alla sina egen­skaper och det finns ingen som helst mot­sät­tning mel­lan dessa egen­skaper, såsom det ofta gör med oss män­niskor. Jakob skriv­er att Gud “inte förän­dras eller växlar mel­lan ljus och mörk­er” (Jak 1:17). Gud är den­samme igår och idag och i evighet (ex. Ps 102:28; Heb 13:8).

Psaltaren 139 beskriv­er att Gud är all­ve­tande, allseende och allestädes när­varande.

All­ve­tande: Gud äger all kun­skap. Han vet allt och ingen kan lära eller under­visa hon­om om någonting som om han behövde det (se även ex. Jes 40:13; Rom 11:34–35).

Allseende: Det finns ingent­ing i hela uni­ver­sum som Gud inte ser. Han vet inte bara vad vi gör eller säger, utan han ser var­je tanke och såg oss redan när vi blev till i mod­er­livet (se även ex. 2 Krön 16:9; Heb 4:13).

Allestädes när­varande: Det finns ingen plats på jor­den eller i hela uni­ver­sum där Gud inte är (se även ex. Jer 23:24-ff; Jer 16:17). 

Det finns naturligtvis väldigt myck­et mer att säga om Guds all­makt och det får mån­ga kon­sekvenser i våra liv när vi håller fast vid tron på det­ta. Några sak­er kort till avs­lut­ning: Alla avgu­dar är ska­pade av oss män­niskor (eller ska­pade av Gud), beroende av oss och är där­för lika hjälplösa som oss inför livets alla omständigheter (se ex. Jes 44). Den allsmäk­tige Guden är däre­mot ska­paren av allt­ing, oberoende av oss, har all kraft och kon­troll och kan där­för leda oss genom livets alla omständigheter. Det är en stor tryg­ghet att vara barn till Gud, en vila i att han är Gud och inte jag, att han och inte jag har all makt, ful­lkom­lig kon­troll, ser allt, vet allt och är över allt.