“Vi tror ock på Jesus Kristus… vil­ken är avlad av den heli­ge Ande, född av jung­fru Maria.”

Det finns någ­ra saker man kan veta säkert om alla män­ni­skor — vi föds och dör en gång och vi har bli­vit till genom en mam­ma och en pap­pa. Men det finns en män­ni­ska som skil­jer sig på den sista punk­ten och det är Jesus. Han är den ende som genom histo­ri­en som bli­vit född utan att en mänsk­lig pap­pa varit inblan­dad, där­e­mot en him­melsk Fader. Det­ta var äng­elns bud­skap till Maria, att hon skall bli havan­de genom den Heli­ge Ande. Det är allt­så Guds Ande som är verk­sam i Mari­as liv­mo­der och som ser till att den evi­ge Sonen blir män­ni­ska i Jesus. Inte Josef eller någon annan man för den delen.

Maria var en jung­fru och hon hade ald­rig varit med någon man innan Jesus föd­des. Allt det­ta för­ut­sägs av pro­fe­ten Jesa­ja 700 år innan det sker (Jes 7:14) och upp­fylls sedan med den unga Maria (Luk 1:34; Matt 1:18ff). Jung­fru­föd­seln har av många genom histo­ri­en ifrå­ga­satts eftersom det skul­le vara en omöj­lig­het. Den tan­ken var inte annorlun­da för Maria som ock­så und­ra­de hur det skul­le kun­na ske, men hon fick sva­ret av äng­eln att ”ingen­ting är omöj­ligt för Gud” (Luk 1:37). Det är natur­ligt­vis omöj­ligt för oss män­ni­skor, men inte för Gud. Inte för den Guden som en gång ska­pa­de allt genom Ordet (Kol 1:13–17; Joh 1:1–3), att sedan låta sam­ma Ord bli män­ni­ska i Mari­as mage (Joh 1:14). 

Men pro­ble­met med jung­fru­fö­del­sen går dju­pa­re än så. Det är ett tec­ken på män­ni­skans synd och upp­ror mot Gud. Om vi ploc­kar bort jung­fru­fö­del­sen blir Jesus enbart en van­lig män­ni­ska som vi kan för­hål­la oss till lite som vi själ­va vill. Men om Jesus ock­så är Gud för­änd­rar det bok­stav­li­gen allt för alla män­ni­skor. Då är han alla män­ni­skors ende Kung och Fräl­sa­re, och då är hans ord och gär­ning bin­dan­de för alla män­ni­skor. Då kan ing­en för­hål­la sig neu­tral till Jesus utan anting­en vän­der vi om och söker vår fräls­ning endast hos honom och lyder honom, eller så för­kas­tar vi honom — aktivt eller pas­sivt — och går evigt för­lo­ra­de. Där finns inga mel­lan­ting och allt står och fal­ler med om Jesus inte bara var män­ni­skan utan även Gud. 

Jesus var fullt ut män­ni­ska och fullt ut Gud. Inte bara män­ni­ska och inte bara Gud, utan både ock på sam­ma gång. Han är avlad av den heli­ge Ande, född av jung­fru Maria — en jor­disk mor och en him­melsk Far, män­ni­ska och Gud på sam­ma gång. När vi läser evan­ge­li­er­na ser vi åter­kom­man­de hur Jesus beskrivs som båda delar­na och vi som krist­na mås­te hål­la fast vid båda, och inte beto­na den ena på bekost­nad av den andra.

Jesus var fullt ut män­ni­ska. Han visar oss på sann mänsk­lig­het. Han lev­de ett liv pre­cis som du och jag med ALLT vad det inne­bär. Det finns ing­en käns­la eller omstän­dig­het vi befin­ner oss i där vi kan säga till Jesus: ”Du vet inte hur jag har det! Du vet inte hur jag kän­ner!” Nej, Jesus vet pre­cis hur vi kän­ner och har det, och mer än så. Och han kan där­för kän­na med oss mitt i svå­rig­he­ter, pröv­ning­ar, fres­tel­ser och lidan­de (se ex. Heb 4:15–16). Och som män­ni­ska kan han ock­så repre­sen­te­ra oss män­ni­skor och leva det liv vi bor­de ha levt och dö den död vi förtjänade. 

Jesus var fullt ut Gud. Om Jesus bara varit en män­ni­ska skul­le hans liv och död inte ha någon annan bety­del­se än vil­ken annan histo­risk per­son som helst. Men just där­för att han även var Gud — utan synd och full­kom­lig — kun­de han leva det liv vi bor­de ha levt i full­kom­lig lyd­nad och kär­lek till Gud och sin näs­ta. Och som synd­fri kun­de han ta syn­da­res plats på kor­set och fullt ut beta­la pri­set för all vår synd och skuld. Ing­en män­ni­ska kan fri­kö­pa en annan män­niskas själ, men Gud kan det (Ps 49:9). Döden kun­de sedan inte behål­la Livet i sitt grepp, mörk­ret kun­de inte släc­ka Lju­set, utan Jesus beseg­ra­de döden och upp­stod till nytt liv för att alla som tror på honom skall födas på nytt till ett evigt liv

Du kanske tän­ker om dig själv: ”Jag är helt hopp­lös och Gud kan omöj­li­gen fräl­sa eller för­vand­la mig.” Eller så tän­ker du kanske så om någon i din när­het. Påminn dig då om äng­eln Gabri­els ord till Maria: ”…ingen­ting är omöj­ligt för Gud.” Nej, du kla­rar det inte på egen hand, men guda­män­ni­skan Jesus Kristus kan göra det omöj­li­ga med dig och and­ra omkring dig. Han kan fräl­sa, hel­ga och beva­ra till evigt liv.