Jag säger er sanningen: Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i himmelriket.
Har du sett filmen Benjamin Button? Det är ingen film att rekommendera, men här kommer en kort beskrivning av den. Den handlar om en man som föds gammal och sedan åldras i motsatt riktning, han blir alltså yngre och yngre för varje år och är till slut ett litet spädbarn innan han dör. I delar beskriver den här filmen precis vad Jesus menar när han säger att vi behöver bli som ett barn för att komma in i himmelriket.
För några somrar sedan besökte jag en gård och till min glädje fick jag se ett föl som bara var några dagar gammalt. En av de saker som slog mig var hur snabbt de lär sig att gå, jämfört med oss människor som det tar månader och ibland år innan vi lärt oss att gå. Vi är extremt beroende av våra föräldrar då vi föds, ett beroende som inte går över på några månader eller ens på några år utan som varar betydligt längre än så. Som nyfödda är vi helt hjälplösa. Vi kan inte ta oss till maten själva, vi ser bara några decimeter framför oss och behöver bokstavligen hjälp med allt. Jag är övertygad om att Gud skapade oss sådana för att lära oss något oerhört viktigt om vårt djupa beroende av vår himmelske Fader.
Att bli som ett barn handlar framförallt om att vi som vuxna behöver lära oss något som gick förlorat när vi växte upp. Samma beroende som vi som nyfödda hade till våra jordiska föräldrar behöver vi återfå till vår himmelske Far. Tidigt i livet lär vi oss att ”vi kan själva”, men att ta emot frälsningen genom Jesus Kristus börjar i insikten av det rakt motsatta, att vi inte alls kan själva. Vi kan omöjligen frälsa oss själva, rena oss eller befria oss från synden, utan vi behöver ödmjukt som ett barn ta emot frälsningen som en gåva. Vår vandring med Herren handlar därefter inte om att bli starka i oss själva, utan istället om att steg för steg inse hur beroende vi är av Guds nåd och kraft. En människa är som minst beroende av Gud då hon inte är frälst, då lever hon fortfarande i illusionen om hon ”kan själv”. Hon inser inte att hon är beroende av Gud för varje andetag (Apg 17:28). När en människa blir frälst börjar en resa i att växa i förtröstan och tillit till Gud, i att allt mer bli som ett barn. Att åldras i motsatt riktning.
En mogen kristen är inte en stark och självständig människa, utan en människa som allt mer blir beroende av Gud och andra människor. En mogen kristen är inte en syndfri människa utan tvärtom en människa som allt mer får syn på hur djupt synden når i hjärtat och därför inser sitt beroende av nåden som alltid överflödar synden. En mogen kristen är inte barnslig i sin kunskap om Gud, utan en människa som växer insikt om vem Gud är genom bön och bibelläsning. En mogen kristen litar mer och mer på vad Gud säger i sitt Ord, att han vet bättre och att hans förstånd övergår ens eget. Eftersom en mogen kristen växer i beroende, växer hon även i bön. Ju mer du inser ditt djupa beroende av Gud, desto mer kommer du nämligen att söka honom i bön. En människa som inte ber gör det därför att hon fortfarande tror att hon klarar livet själv.
Vår mänskliga natur och vårt samhälle är uppbyggt på att man ska vara stark och oberoende. Den här uppfattningen tar vi ofta med oss in i den kristna tron och hamnar därför helt fel. Vår svaghet och hjälplöshet är inget problem, det är snarare förutsättningen för att följa Jesus. Vår svaghet och hjälplöshet är nämligen tänkt att vara en ”dörr” till ett större beroende av honom “som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss” (Ef 3:20).
Hur ser det ut i ditt liv?
Växer du i förtröstan och tillit till Gud?
Åldras du i motsatt riktning och blir mer och mer som ett barn till Gud?
Har du omvänt dig och som ett barn tagit emot frälsningen genom Jesus Kristus?
Eller motarbetar du din egen oförmåga, okunskap och svaghet genom att fortfarande försöka klara dig själv?
