Växa i beroende

Jag säger er san­ning­en: Om ni inte omvän­der er och blir som bar­nen kom­mer ni inte in i himmelriket. 

Har du sett fil­men Ben­ja­min But­ton? Det är ing­en film att rekom­men­de­ra, men här kom­mer en kort beskriv­ning av den. Den hand­lar om en man som föds gam­mal och sedan åld­ras i mot­satt rikt­ning, han blir allt­så yng­re och yng­re för var­je år och är till slut ett litet späd­barn innan han dör. I delar beskri­ver den här fil­men pre­cis vad Jesus menar när han säger att vi behö­ver bli som ett barn för att kom­ma in i himmelriket.

För någ­ra som­rar sedan besök­te jag en gård och till min gläd­je fick jag se ett föl som bara var någ­ra dagar gam­malt.  En av de saker som slog mig var hur snabbt de lär sig att gå, jäm­fört med oss män­ni­skor som det tar måna­der och ibland år innan vi lärt oss att gå. Vi är extremt bero­en­de av våra för­äld­rar då vi föds, ett bero­en­de som inte går över på någ­ra måna­der eller ens på någ­ra år utan som varar betyd­ligt läng­re än så. Som nyföd­da är vi helt hjälp­lö­sa. Vi kan inte ta oss till maten själ­va, vi ser bara någ­ra deci­me­ter fram­för oss och behö­ver bok­stav­li­gen hjälp med allt. Jag är över­ty­gad om att Gud ska­pa­de oss såda­na för att lära oss något oer­hört vik­tigt om vårt dju­pa bero­en­de av vår him­mels­ke Fader. 

Att bli som ett barn hand­lar fram­förallt om att vi som vux­na behö­ver lära oss något som gick för­lo­rat när vi väx­te upp. Sam­ma bero­en­de som vi som nyföd­da hade till våra jor­dis­ka för­äld­rar behö­ver vi åter­få till vår him­mels­ke Far. Tidigt i livet lär vi oss att ”vi kan själ­va”, men att ta emot fräls­ning­en genom Jesus Kristus bör­jar i insik­ten av det rakt mot­sat­ta, att vi inte alls kan själ­va. Vi kan omöj­li­gen fräl­sa oss själ­va, rena oss eller befria oss från syn­den, utan vi behö­ver ödmjukt som ett barn ta emot fräls­ning­en som en gåva. Vår vand­ring med Her­ren hand­lar där­ef­ter inte om att bli star­ka i oss själ­va, utan istäl­let om att steg för steg inse hur bero­en­de vi är av Guds nåd och kraft. En män­ni­ska är som minst bero­en­de av Gud då hon inte är frälst, då lever hon fort­fa­ran­de i illu­sio­nen om hon ”kan själv”. Hon inser inte att hon är bero­en­de av Gud för var­je ande­tag (Apg 17:28). När en män­ni­ska blir frälst bör­jar en resa i att växa i för­trös­tan och tillit till Gud, i att allt mer bli som ett barn. Att åld­ras i mot­satt riktning. 

En mogen kris­ten är inte en stark och själv­stän­dig män­ni­ska, utan en män­ni­ska som allt mer blir bero­en­de av Gud och and­ra män­ni­skor. En mogen kris­ten är inte en synd­fri män­ni­ska utan tvärtom en män­ni­ska som allt mer får syn på hur djupt syn­den når i hjär­tat och där­för inser sitt bero­en­de av nåden som all­tid över­flö­dar syn­den. En mogen kris­ten är inte barns­lig i sin kun­skap om Gud, utan en män­ni­ska som väx­er insikt om vem Gud är genom bön och bibel­läs­ning. En mogen kris­ten litar mer och mer på vad Gud säger i sitt Ord, att han vet bätt­re och att hans för­stånd över­går ens eget. Eftersom en mogen kris­ten väx­er i bero­en­de, väx­er hon även i bön. Ju mer du inser ditt dju­pa bero­en­de av Gud, desto mer kom­mer du näm­li­gen att söka honom i bön. En män­ni­ska som inte ber gör det där­för att hon fort­fa­ran­de tror att hon kla­rar livet själv. 

Vår mänsk­li­ga natur och vårt sam­häl­le är upp­byggt på att man ska vara stark och obe­ro­en­de. Den här upp­fatt­ning­en tar vi ofta med oss in i den krist­na tron och ham­nar där­för helt fel. Vår svag­het och hjälp­lös­het är ing­et pro­blem, det är sna­ra­re för­ut­sätt­ning­en för att föl­ja Jesus. Vår svag­het och hjälp­lös­het är näm­li­gen tänkt att vara en ”dörr” till ett stör­re bero­en­de av honom “som kan göra långt myc­ket mer än allt vi ber om eller tän­ker oss genom den kraft som ver­kar i oss” (Ef 3:20).

Hur ser det ut i ditt liv? 

Väx­er du i för­trös­tan och tillit till Gud? 

Åld­ras du i mot­satt rikt­ning och blir mer och mer som ett barn till Gud? 

Har du omvänt dig och som ett barn tagit emot fräls­ning­en genom Jesus Kristus?

Eller mot­ar­be­tar du din egen oför­måga, okun­skap och svag­het genom att fort­fa­ran­de för­sö­ka kla­ra dig själv? 

Joel Magnusson

Joel Magnusson

Pastor i missionsförsamlingarna i Valla och Klövedal på Tjörn.

Lämna en kommentar