Skatten & hjärtat

De gav inte bara det vi hade hop­pats, utan de gav sig själ­va, först och främst åt Her­ren och sedan åt oss efter Guds vilja. 

Var­för ägna fle­ra vec­kobrev åt peng­ar och givan­de kanske någon und­rar?! Kla­rar inte Gud sig utan mina peng­ar och är han verk­li­gen så intres­se­rad av detta?!

Fak­tum är att Gud är väl­digt intres­se­rad av dina peng­ar och att Bibeln fak­tiskt talar väl­digt myc­ket om vår rela­tion till peng­ar och hur vi han­te­rar dem. Men orsa­ken är inte att Gud behö­ver våra peng­ar, han sak­nar inga resur­ser och lider ing­en som helst brist (Hag 2:9, Ps 50:9–12). Gud behö­ver ing­e­ting från oss män­ni­skor. Nej, orsa­ken är istäl­let att Gud vill ”kom­ma åt” våra hjär­tan. Och peng­ar är just en av de saker som verk­li­gen går på dju­pet i våra liv. Det är ett av de käns­li­ga­re områ­de­na och vi und­vi­ker det gär­na där­för. I grun­den hand­lar vår rela­tion till peng­ar om vad vi för­vän­tar oss av livet (vad som ska ge oss gläd­je och lyc­ka) och vad vi för­trös­tar på (vad som ska ge oss trygg­het och säker­het). Och för många män­ni­skor är det just peng­ar vi för­vän­tar oss lyc­ka, trygg­het och säker­het ifrån. Gud vill inte att vi ska för­trös­ta på något så osä­kert som peng­ar som så lätt för­svin­ner och går för­lo­ra­de. Han vill att vi ska ha vår trygg­het i honom och den verk­lig­het som ald­rig kan tas ifrån oss (Matt 6:19–20). Gud vet att vår att till­freds­stäl­lel­se endast finns hos honom och att peng­ar ald­rig kan skän­ka någon var­ak­tig gläd­je och frid (Matt 6:24ff; 16:26). Peng­ar — eller mam­mon — blir ofta en avgud som ersät­ter den san­ne Guden och på så sätt berö­vas vi den dju­pa till­freds­stäl­lel­sen, trygg­he­ten, fri­den och gläd­jen som endast finns hos Gud. Det är där­för Bibeln talar om peng­ar och givan­de, och det är där­för Gud är väl­digt intres­se­rad av det­ta områ­de. Inte där­för att han vill ta ifrån oss vår lyc­ka utan där­för att han vill skän­ka oss den san­na lyc­kan och gläd­jen i livet.

Allt det­ta blir väl­digt tyd­ligt när en rik man kom­mer till Jesus med frå­gan om vad som ska ge honom evigt liv. Var­på Jesus sva­rar: ”Ett sak­nar du. Gå och sälj allt du äger och ge till de fat­ti­ga, så kom­mer du att ha en skatt i him­len. Kom sedan och följ mig” (Mark 10:20). Med de orden läm­na­de man­nen bedrö­vat Jesus eftersom han ägde myc­ket peng­ar. Man­nens avgud var peng­ar­na och han kom till Jesus med sin bild av livets sto­ra lyc­ka — att leva för peng­ar och rike­dom. Medan Jesus för­kla­ra­de att livets verk­ligt sto­ra lyc­ka är att ge sitt liv till Gud och and­ra män­ni­skor. Det Jesus säger till man­nen är helt enkelt: ”Ditt pro­blem är inte att du söker efter gläd­je och lyc­ka, utan att du söker en på tok för liten gläd­je och lyc­ka i att leva för peng­ar.” Man­nens ”skatt” var peng­ar­na men Jesus vil­le skän­ka honom den verk­li­ga skat­ten, den som får oss att i gläd­je över­ge allt för att vin­na (Matt 13:44). Jesus vil­le inte ta ifrån den rike man­nen gläd­je och till­fred­stäl­lel­se, utan han vill skän­ka honom den ende som verk­li­gen kun­de ge honom allt det­ta: Jesus själv. 

Pau­lus beskri­ver hur Make­do­ni­er­na trots sin dju­pa fat­tig­dom hade gett över sin för­må­ga och till och med ivrigt väd­jat och bett om nåden att få vara med i insam­ling­en till Jeru­sa­lem (2 Kor 8:3–49). Make­do­ni­er­na såg det allt­så som en nåd att få vara med och ge av sina peng­ar. Nåden från Gud i Jesus Kristus var allt­så ”motorn” till deras givan­de. Och som vi ser i de inle­dan­de ver­ser­na gav de fram­för allt inte av sina peng­ar, utan “de gav sig själ­va, först och främst åt Her­ren och sedan åt oss.” Helt enkelt, de gav sitt liv till Her­ren och det i sin tur gjor­de att de gav sina liv (och peng­ar) till and­ra män­ni­skor. Deras skatt var hos Jesus och där­för vil­le de ge av sina ”jor­dis­ka skat­ter” till and­ra män­ni­skor. De gav på ett sätt som berät­ta­de att Jesus var deras verk­li­ga lyc­ka, gläd­je, säker­het, trygg­het, till­freds­stäl­lel­se och frid. De gav inte av tvång utan av gläd­je eftersom gläd­jen för dem inte fanns i peng­ar­na utan hos Jesus. Annorlun­da uttryckt, deras givan­de följ­de var deras hjär­tan fanns — hos Jesus. Jag tror även att det fun­ge­rar omvänt, vi kan leda våra hjär­tan till att Jesus än mer blir vår skatt genom att fri­kos­tigt ge, ”för där din skatt är, där kom­mer ock­så ditt hjär­ta att vara” (Matt 6:21).

Peng­ar är ett käns­ligt ämne som vi ofta även ute­läm­nar Gud ifrån. Men jag skul­le upp­ma­na dig att våga invol­ve­ra Gud allt mer i hur du använ­der dina peng­ar. Våga be att han leder dig och visar dig hur du ska använ­da dina peng­ar. Våga frå­ga om du ska ge mer än du redan gör till för­sam­ling­en eller till and­ra behov som finns. Och be att Jesus Kristus än mer får bli ditt hjär­tas verk­li­ga skatt så att sät­tet du använ­der dina peng­ar vitt­nar om detta.

Joel Magnusson

Joel Magnusson

Pastor i missionsförsamlingarna i Valla och Klövedal på Tjörn.

Lämna en kommentar